zhongguokina.blogg.se

Hej kära läsare

 

Nu har det hänt en hel del sen sist men tiden är knapp så det blir en liten sumering. Sluttentamen av avklarats med blandade resultat, jag skulle våga påstå att utfallet blev mycket likt det på mittermins tentamen, 50/50. Men det spelar ingen roll, nu är det klart och jag kan konstatera att ett studieår i Kina är över. Det har varit ett fantastiskt år med många nya vänner och många nya upplevelser och kunskaper. Det är dock inte över än. I morgon påbörjar jag min tre veckor långa äventyrs resa genom Kina tillsammans men min svenske kamrat Erika som kommer hit till Kina. Det ska bli mycket roligt och spännande. Jag har ju hunnit med att bli lite äldre också även om många här envisas med att tro att jag är runt 23. Födelsedagen firades på bästa sätt tillsammans med min Nepalianska vänn som fyllde år dagen innan. Vi bjöd in ett 30 tal vänner och bokade en pub för festen där vi bjöd på mat och dryck och i gengälld fick vi presenter och inte helt oväntat inehöll en del av dem choklad! En idrottsdag har också avklarats. Ni som har mig på Facebook vet att jag ställde upp i 1500 sprint och resultatet av det hella blev so so. I mitten kom jag vilket var ok för min första tävling i vuxen ålder. Vann gjorde inte helt oväntat Kenya följt av USA. Jag deltog också i stafetten 4x100 där vi ledde halva varvet även då jag sprang men vi tappade på slutet och blev 5 av 7. De tar sina idrottsdagar på stort allvar i Kina. Invigningen av dagen var intressant. Först fick vi en representant från varje land hålla i vår flagga och marchera in i takt efter den kinesiska fanan som bars av fyra uniformklädda kineser och var mycket större. Efter ett halvt varv ställde vi upp oss på en lång rad framför läktaren och sedan fick varje klass gå in medan en speaker röst berättade att klass...kommer att kämpa tappert för att skapa nya rekord och göra sitt bästa för att uppnå framgång.. På läktaren stod vice presidenten av universitetet samt en massa andra herrar och damer med olika position på universitetet. När vi vandrat klart blev det sång vilket jag inte tror var det kinesiska nationalsången men iallafall någon traditionell pampig sång. Därefter blev det tumpetfanfar och sedan var vi igång. Den invigningen bidrog till att skruva upp en viss närvositet men kul var det. 

 

Jag har också hunnit med att besöka och jobba på ett par skolor med barn i åldrarna 3-9. Jag har undervisat i engelska och kan nu bekräfta att den som trodde att kinesiska barn äen i liten ålder sitter tyst och lugnt i skolbänken har fel. Det var ett väldigt pratande och springande precis som med andra barn. Visar man något som gör dem intresserade så står en sekund senare hela klassen framför dig och begrundar bilden du visat. Kul var det men lite jobbigt. I tisdags tog min chef med mig och min granne som kommer jobba där över sommaren på en bilresa tillsammans med hennes chef och asistent för att besöka grann staden Nongán. Tyvärr råkade vi ut för en liten trafikolycka på vägen då vi krockade med en liten lastbil så att backspegeln åkte av. Inga värre skador en så i allafall. Så det lädde till ett dividerande om väms fel det var och polis och försäkringsbolag tillkallades så vi blev 4 timmar försenade. Väl i staden besökte vi en förskola med 3-5 åringar och hade en lektion med dem där vi sjön sånger som huvud axlar knä och tå, hokey pokey, london bridge m.m. Sedan skulle det fotograferas. Även några föräldrar var med på lektionen samt en massa lärare då skolan ännu inte har så många barn som måste hållas koll på, den var nämligen nyöppnad. Det kändes lite udda att vi två unga herrar stod och sjöng samt gjorde rörelserna till dessa och talade med en överdrivet engagerad röst, Vi skulle ha burit en hatt och kepp också så hade det blivit ett fint nummer av det. Dagen avslutades på en stor buffé restaurang. 

 

Ett år är som sagt till ända och många avskeds sammankomster har vi avklarat sista veckorna. Den nuvarande klassen, förra terminens klass, kineser, korridorkamrater m.fl. jag har sprungit på restauranger i tid och otid. Kul men lite sorgligt förståss. Igår skulle jag packa efter att en nyvunnen kinesisk kamrat hjälpt mig med tågbiljetter som jag skulle köpa, då kom grannarna och hjälpte till så att det blev riktigt gjort :) Sedan lagade min koreanske granne mat som vi åt, efter den som rammlade det in 8 koreaner till som ville säga hejdå till mig innan både de och jag åker åt varsitt håll. Vi bytte lite fotton och pratade sådant är minnesvärt. Men nu ser jag också frami mot att återse en del gamla vänner under min resa samt en som jag bara pratat med på skype. Och när resan är slut ska det naturligtvis bli kul att återvända och återse felix igen :) samt alla er andra! Här är några bilder.