zhongguokina.blogg.se

Hej igen kära läsare!

Ni som trodde att kineser inte hade mycket lov hade synerligen fel. Vårterminen är minst sagt lika ledighetsspäckad som vår egen vilket hos mig för stund väckte en stilla förhoppning om att mitterminsexamina skulle utebli. Jag får helt enkelt inte ekvationen med var vi befinner oss i boken just nu och tidsasaspekten att gå ihop. Men det är förståss inte omöjligt att lärarna planerar att lägga till ännu en fator i ekvationen nämligen farten. Då vissa elever under veckan framförde klagomål om att det går för långsamt (mig definitivt inte inräktnat) har ju sanorlikheten ökat kraftig för att farten kommer att öka. Vi får väll se hur det blir med det. En konsekvens av all denna ledighet är ju att jag fått mycket mera tid att tillbringa med mina studier.....eller inte, det är som bekant ett ställningstagande gällande hur man väljer att dispositionera sin tid mellan arbete och fritid.

 

Under det senaste lovet där kineserna firade och minns de döda var vi ett gäng som packade väskan (ialla fall jag) och begav oss iväg till den park som jag tidigare besökt och berättat om där Vasaloppet hålls under vintern. Önskan var att vi skulle kunna åka lite längdskidor en sista gång och därför hade jag önskat mig snö. Och snö kom det också men den ville inte stanna kvar på marken i allafall inte just då. Väl i parken bestämde vi oss för att promenera till andra sidan för att där äta lunch och se om vi kunde åka skidor. Vi tänkte först cykla då man kunde hyra dessa där men då inte alla hade lärt sig denna konst blev det promenad. Hur långt kunde det va? Vi var övertygande om att vi skulle vara där inom ett par timmar. Så vi gick och gick och gick och efter tre timmar hade vi kommit en tredjedel av den sträckan vi skulle gå för att komma halvägs in i parken. Klockan var lunchtid så vi blev allt hungrigare men förutseende som jag var hade jag tagit med en banan och lite vatten, det hade emellertid ingen annan gjort och då jag hörde till dem som bäst klarade av att promenera kände jag i socialismens förlovade land (är medveten om att detta kan ifrågasättas precis som allt annat.) en släng av solidaritet skölja över mig, alla ska med! Jag kunde omöjligt äta bananen medan de andra svallt har vi tillsammans i någon slags maoistisk anda gett oss ut på en lång vandring så går vi och svälter tillsammans. Där ingick dock inte att törsta igäl, genom att skapa en liten tillfällig lucka till de övriga kunde jag snabbt dricka ett par klunkar vatten och sedan diskret smuggla ner flaskan i väskan igen. Som kompensation försökte jag lätta upp stämmningen med att sjunga "We shall overcome". Nepalianskan och Nigerianen bidrog också de med dans och sång inför en road grupp kinesiska killar som också det stämde in. Så där gick vi då, en deligation från tre världsdelar och 8 länder, sjungandes och dansandes, hungriga och törstiga i ömsom snö, ömsom regn under ledning av en svensk som inte kunde bestämma sig vilket idologiskt ställningstagande han skulle följa. Men så såg vi det...likt en hägring i öknen dök det upp en plats fylld av gatuförsäljare. MAT!!!! skrek jag och det blev fart på gruppen likt en hord gnuver som sett ett vattenhål. Snart skålades det i avslagen kola och festades på kalla majskolvar och snabbnudlar. Efter denna storslagana fest och vetskapen om att vi ännu hade tre timmars vandring för att komma till skidställen började modet tryta hos flera av medresenärerna. (Låt oss här stanna upp ett ögonblick och fundera, borde inte jag som redan besökt parken tidigare ha känt till det långa avståndet..jo ha..ha. HA HA HA!!! men ..det är en helt annan sak att besöka parken med bil man förlorar lätt känslan för sträckan då) I det här läget blir pengar räddningen. Efter att ha mutat en kines som besökte parken i en tillräckligt stor bil trängde vi oss in och åkte sista biten, men när vi så nådde skidplatsen och såg att den var stängd var det inga utom jag som ville gå vidare så vi åkte resten av vägen också till parkens uttgång. Men flera av oss lovade att en dag återvända och den gången skall vi vara beredda på att gå för man känner sig hemskt slö när man sitter i en bil och åker förbi ambisjösa kineser som kämpar på till fots, jag kunde inte se dem i ögonen utan tittade ner.   

 

Inför det kommande lovet har jag och några till bokat en resa till staden Dalian för att där utforska nya marker. Då jag inför två tidigare  lov  misslyckats med att få till en resa dit av olika orsaker beslöt vi oss att vara ute i god tid. Till slut hade vi lyckats få till detta efter flera möten. Tre dagar senare satte kontoret för uttlandstuderande upp ett plakat om att universitetet i slutet av maj ordnar med en resa till Dalian för de studenter som vill delta. Tack för den! Lika illa gick det med den tidigare resan universitetet ordnade till staden Xianmen i syd östra Kina. Då stod det att biljettförsäljningen skulle pågå i tre dagar men att antalet biljetter var begränsade. Hur begränsade stod det dock inget om. Så när vi rusade dit två timmar efter att biljettförsäljningen öppnat första dagen var det redan slut. Om de angett att de bara hade 36 biljetter så skulle man kanske campat utanför kontoret. För övrigt så har också planerandet inför sommarresan satt igång, tror att det kommer att kunna bli en riktigt spännande resa, återkommer med mer information om detta senare.

 

Jag har nu tagit mig an en student som jag undervisar i engelska och får betalt för. Hon är egentligen inte student utan har familj och ett barn samt jobbar på Folkswagen. Då hon har kontakt med flera utlänska kunder vill hon bli bättre på att tala engelska vilket ju jag med mina gedigna engelska kunskaper givetvis kan bidra med (en viss ironi infanns sig i föregående uttalande). Så vi utgår från en bok med olika ämnen så som shopping, köpa hus m.m. så läser vi texterna, går igenom viktiga ord och sedan talar vi fritt om riktiga situationer. Vi träffas två gånger i veckan så det är roligt. I övrigt kan också meddelas att huset jag bor i nu bestämt sig för att det är vår och därmed stängt av värmen. Problemen är bara att Changchuns väder inte riktigt bestämt sig för detta då det snöar lite i bland även om det mesta av snön på gatorna nu försvunnit. Konsekvensen blir förståss att det blir en smula kallt innomhus, förhoppningsvis ska det i allafall bli bättre än vad det var på hösten eftersom vi går mot varmare tider snarare en kallare. Och någon hjälp från min elektriska värmefilt för att värma upp sängen får jag inte eftersom personalen tog den. Den var förbjuden.

 

Någon läsare undrar kanske på vilket sätt vi märker av Nordkorea i dessa hotfulla tider, vi som trots allt bor granne. Då jag inte kan följa kinesiska tidningar missar jag säkert en massa men koreanerna jag känner är oroliga, flera av grabbarna har dessutom nyligen genomgått den obligatoriska militärtjänsten och förväntas däför bli tidiga att kallas in i händelse av en upptrappning av konflikten. Enligt en kinesisk kamrat så skall kinesiska tidningar rapporterat om förhöjda strålningsvärden i samband med provsprängningen av kärnvapen under jord. Då vindarna normalt sett ligger åt andra hållet ligger sydkorea och Japan mer i riskzonen.

 

Ett problem som uppkommit i skolan pga. det stora antalet koreaner är att dessa uttalar vissa kinesiska ord fel, problemet är att de hör varandra säga det så de tror att det är rätt och eftersom de är så många hör vi det så ofta att även vi andra börjar tvivla på om vi missuppfattat. Vi drabbade samman i en sådan diskussion för ett par veckor sedan och Koreanerna hävdade med bestämdhet att de hade rätt, men jag ger mig inte för en jag blivit motbevisad och det krävdes mer än en Kines för att övertyga koreanerna att deras uttal i det aktuella avseendet var fel. Men jag hade rätt vilket jag annars inte är bortskämd med vad gäller kinesiska.  

 

Då har vi då nått nöjesrapporteringen som bland annat kan bjuda på en klassmiddag där vi i den nya klassen åt tillsammans på restaurang vilket var mycket trevligt. Egen matlagning har det också blivit. Vid ett tillfälle gick vi ihop 5 personer och lagade mat från våra länder. Det är förståss inte det enklaste att hitta ingredienserna samt laga något utan tillgång till ugn vilket kineserna inte har som standard i sina hem och så inte heller i denna byggnad. Jag hittade en bit svindyr lax t o m dyrare en hemma som jag kokade i citron och salt vatten. Denna serverades på en grönsalladsbedd med körsbärstomater. Till detta hade jag ju hoppats på potatis men Wallmart hade bara sötpotatis så det blev lättwokade grönsaker i stället med curry och vitlök. Till det gjorde jag en kall sås på frukost yogurt med majonäs och diverse. Det blev en succe inte minst såsen som mina kamrater i slutet av middagen satt och åt direkt ur skålen. I övrigt bjöds det på Italiensk pasta carbonara med Kinesiska rökta och söta korvar, inte riktigt som italienarn ville ha det men det fick duga. Från Nigareanskt håll bjöds det på kryddstark kycklinggryta och ris och från Korea blev det en soppa med en dumplings liknande kreation utan fyllning och med diverse grönsaker. Till efterätt blev det frukt med glass. Allt var en stor hitt och mycket gott.

 

Bilder från klassmiddagen, Översta bilden, koreaner och en japan med glasögon utan keps. På nedre bilden en korean och en tjej från Mali.

 

 

Skolmatsalen har precis lanserat kycklingkebab och ris vilket har blivit en succe bland västerlänningar och många andra utbytestudenter, det ger lite variation till de annars så goda (med flera undantag) kinesiska rätterna. Annars har vi vid ett flertal tillfället begett oss utanför universitetet för att äta den kinesiska rätten Malatang. En form av nudelsoppa som jag nämnt tidigare. Förr var det Nigerianskan som var främste förespråkare för detta, hennes roll har nu tagits över av den något mer påstridiga Nepalianskan. Hon jobbar hårt för att vi minst en gång i veckan ska äta tillsammans vilket förvisso är en trevligt inistiativ men flera av oss är sällan sugna på att äta Malatang varje gång, nog för att det är gott men inte så gott. Att föreslå andra alternativ är dock inte alltid det enklaste eftersom hon inte kan äta var och vad som hälst pga. hennes muslimska religion. Men vi har hittat några lösningar som skapar lite variation, hon äter exempelvis fisk så vi försöker hitta andra restauranger med bra fisk. Senast idag blev det grillspett, nudlar och sötade rostade bröd vilket var mycket gott.

 

 

Maträtten Malatang

 

Jag skrev i föregående inlägg om att jag hoppades på att få spela lite Bowling i sällskap med min nya granne. Det har nu blivit av två gånger vilket har varit mycket roligt. Första gången var det en rysk kamrat, koreanen från min korridor och kinesen som var med när bowlingen först kom på tal. Koreanen vinner inte helt oväntat varje gång men jag lyckades ändå komma tvåa och trea under de fyra omgångar som vi spelade då. Ännu mer spännande blev de andra gången då jag och kinesen bildade lag mot två koreanska klasskamrater till min granne, han var dock inte med i tävlingen utan agerade dommare och choach. Vi spelade om 20 kr per lag och vårt lag kunde med glädje mottaga priset i slutet av den tre omgångar långa tävlingen, Vinst varje gång. Första och tredje omgången gjorde jag hyffsat ifrån mig så att jag iallafall kunde hålla jämna steg med motståndet men andra omgången var katastrofal för min del, tur var dock att kinesen som kompensation spelade sin bästa så vi vann ändå fast med mycket liten marginal. Båda bowlingstillfällena åtföljdes av middag på restaurang och diverse förtäring av alcohol där vi försökte lära varandra våra språk med viktiga termer som "Skål!" "Tack så mycket" m.m. Biljard har det också blivit, faktiskt första gången som jag spelar biljard på en biljard hall. Stället uppfyllde förväntningarna. Ett moln av rök låg strax under taket, lättklädda kvinnor iaktog medan deras män spelade mot varandra. Musiken hörs i högtalarna och in kommer en för stället ovanlig syn. Först en bastant ryss med två koreanska tjejer i släptåg, efter en lång Svensk i en överdimensionerad vinterjacka som återföljs av ett sött koreanskt par som går hand i hand. De tar plats vid två bord, delar upp sig i lag och börjar spela. För svenskens del leder första matchen till seger i första hand tack vare koreanen i samma lag. Andra matchen går inte alls bra, en av bollarna har vänt sig emot honom, nr 2 den blå vägrar att ramla i, bara för att retas lägger den sig dock i läge efter läge men den stannar kvar på bordet. Även i tredje omgången jävlas den, tillslut lyckas min lagkamrat sätta den och förtrollingen är bruten, helt plötsligt kan jag sätta flera bollar i olika hål och segern är ett faktum.

 

 

Hur går det då med träningen kan man undra, jo faktiskt helt ok. Det blir ett par gånger på gymmet i veckan samt en springtur eller två utomhus nu när vädret entligen börjar tillåta sådant. I dag bestämde jag mig för att gå till springbanan och springa en timme. Problemet var bara att en tredjedel av varvet var ocuperat av kineser som utförde någon form av massgympa. Ett par hundra kinesiska studenter stod uppställda i rader och följde med stor nogrannhet instruktionerna som basunerades ut från högtalare. 1,2,3,4, vänster, fram och höger bak, glöm ej hålla ryggen rak osv. under tiden gick deras idrottslärare och titttade att allt var i sin ordning. Jag hade själv ingen önskan att hamna i vägen eller för den delen i centrum för allas blickar så jag tog ytterbanan och sprang bakom kineserna när jag paserade dem. Detta gick alldeless utmärkt i två rundor men när jag så kom in på tredje rundan får den förbaskade rösten plötsligt för sig att säga "vänd om". Rätt som det är har jag gott från att diskret befinna mig bakom kineserna till att helt plötsligt befinna mig framför. Inom loppet av en halv sekund tvingas jag genomgå en förvandling från en skenande överhettad kamel till att i nästa stund göra allt för att se ut som Usain bolt och ge sken av att detta minsan inte var ett dugg jobbigt.  Så när jag så nådde fjärde varvet beslöt jag mig för att springa rakt in i gruppen kineser för att på så sätt göra varvet via innerbanan kortare och snabbare komma förbi. Det var även svårt för mig att hålla mig för skratt för kineserna ser rätt lustiga ut de också där de håller på. De gick över till taichi sedan och så småningom till att öva handbollsslag. Kanske är en inspelad röst någon vi skulle ta efter där hemma det skulle spara många röster bland lärarna och man undviker dessutom ogenomtänkta felsägningar  då man på förhand hinner kontrollera vad man ska säga sedan kan man bara presentera sig som ansvarig utgivare och invänta eventuella frågor från eleverna. Under min springrunda blev jag omsprungen av ett par snabba kineser, när de varvade mig för tredje gången försökte de peppa mig med uttryck som "Come on!" sedan saktade en av dem in och vi började prata om namn, ålder och springning, jag fick snabbt benämningen "Gege" vilket betyder storebror men används ibland för att tydliggöra att du är äldre på skämt. Jag tänkte för mig själv att nu ska minsann gammel Gege visa de små didisarna (diddi= lillebror) att han minsan kan springa, så helt plötsligt fick jag ny fart och satte iväg mot nya mål. Dock måste jag erkänna att det krävs en hel del mer övning innan jag kan hålla jämna steg med dem, men skamen till den som ger sig. Nästa gång blir det förhoppningsvis rapport från resan till Dalian så till dess lev väl!