När hösten nalkas, ja då är det lov
Kära läsare, nu känns det som om hösten har gjort sitt inträde här i Changchun med två regninga och gråa dagar i följd samt ett något kallare klimat nedåt 10 grader. I dag blev det nödvändigt att ta fram jackan och stoppa in täcket i påslakanet. Dagen bjöd dock ändå på strålande sol vilket passade utmärkt för alla helgdagsfirare. Den 30 september är högtidsdag här då man firar höstens intågande och att skörden förhoppningsvis varit god. Det gör man genom att sammlas i familjen och äta tillsammans och då i synnerhet månkakor som finns i olika smaker. För vår del så sammlades vi i vår lilla klassfamilj, iallafall en del av oss, för att tillbringa dagen i stadsparken där vi lekte, fikade och åkte båt allt i strålande väder som sagt. Månkakor blev det också för mig. Igår tittade en nyfunnen kinesisk vänn vid namn Carter över och hade med sig en sådan. Han instalerade också QQ på min dator vilket är Kinas mest populära chattprogram. Så om det nu är någon som mot förmodan har detta så är mitt QQ nr 1994303850. Kinesernas sätt att skapa sig vänner skiljer sig något från vad jag är van vid, här går man rakt på sak, "Hi can we make friends?" Nästa gång vi möts är vi följdaktligen vänner. Ordet bekanta finns uppenbarligen inte i vokabuläret bland dem jag har träffat. Nu har jag därför en god uppsättning nya Kinesiska vänner vars huvuduppgift är att hjälpa mig i mina kinesiska studier i utbyte mot att de får öva sig i engelska. Där i mellan lär vi oss av varandra då vi diskuterar hur saker och ting fungerar i i respektive länder.
Denna söndag markerar starten på en annan viktig händelse nämligen det faktum att vi har lov hela veckan. Skönt med tanke på att jag pricis innan kände det som att jag var på väg in i den välkända "Kinesiska muren" när det gäller studier eftersom det är så svårt att hänga med. Som ni förstår av det innebär det naturligtvis att en del av lovet måste ägnas åt studier för att komma i kapp. Dock inte hela då jag, min sydkoreanske granne samt två andra sydkoreaner skall bege oss ut på en liten resa tisdag till torsdag med destination Shenyang som är en större stad en province söderut. Mer om det i nästa inlägg.
Låt oss nu bryta av med lite bilder.
och så en liten förklaring. Bilderna är alla tagna från stadsparken och på den översta syns jag, en av sydkoreanerna i klassen samt hennes dotter som också var med. De tre bilderna där nedanför är från vår båttur där min nye granne och klasskamrat från Tyskland syns till vänster i min båt. På näst sista bilden får vi en liten glimt av Changchuns skyline och stadens finare centrala delar. Vad ni ser på sista bilden kan ni lista ut själva, brevid tysken och mongolen med blå ryggsäck återfinns en av våra lärare. En sak att nämna i sammanhanget var den upplåsbara spikklubba med texten ett ton på som mongolen övertalade mig att köpa till honom utanför djurparken vi passerade på vägen till parken. Den kostade 10kr och jag köpte den men utkrävde garantier om att han inte skulle slå mig med den vilket han gick med på, föga anade jag då att han i nästa stund skulle låna ut den till sydkoreanskans femåriga dotter med uppmaningen om att slå mig med den. Utan att tveka en sekund drämde hon till mig med den. Så till nästa gång bör ett mer omfattande kontrakt skrivas innan jag köper uppblåsbara spikklubbor.
En annan sak som hände under veckan var att en av koreanerna i klassen hört talas om ett bra ställe med genuin kinesisk mat. Vi beslutade oss att efter lektionen bege oss dit. Problemet vara bara att ingen visste exakt var det låg. Det blev en lång färd med buss och promenad genom andra univeristetområden, över järnvägsspår och jämsides med byggarbetsplatser, som det finns väldigt många av här, innan vi slutligen nådde vårt mål. Målet var synnerligen genuint vi befann och inte längre på någon av Changchuns mer flådiga gator. Den resturang vi skulle äta på signalerade tydligt genom hur den såg ut, västerlänningar ät inte här om ni inte vill bli magsjuka. Vi följde en kvinna som suttit och väntat på oss utanför upp för en stentrappa och in bakom ett draperi, sedan gick vi genom köket och in i vad som sannerligen var familjens eget matrum av mycket enkel standard. Av dem som på en gång lånade toaletten fick vi veta att den mer en gärna kunde undvikas. Hur var då maten kan man undra. ..Faktum är att maten var Mycket god! även enkla rätter smakade på ett helt annat sätt en de jag smakat tidigare. Vi åt oss ordentligt mätta och jag förberedde mig på det värsta vilket visade sig var helt onödigt.
så slutligen har det inkommit önskemål om att få se hur jag bor. Där vill jag först påpeka att jag haft som ambition att ordna någon form av posters på annars mycket tråkiga väggar men ännu inte hittat någon.
Här har vi då ett smakprov. På den övre bilden ser vi mitt rum där jag står vid dörren ut till min korridor och tittar mot balkongen. Garderoben syns inte i bild och så inte heller fönstret bakom mig. Den andra bilden visar vårt vardagsrum med den ack så viktiga vattenautomaten eftersom vattnet i kranen här inte går att dricka. Vi är 4 som delar på de allmänna områdena. Jag måste bara i sammanhanget kommentera kinesiska sängar. Alla som jag har testat så långt dvs. 3 st ser ofta mycket inbjudande ut med möjligt undantag av min egen. Ni vet dom där gångerna när man känner sig riktigt trött och med förväntan skuttar man fram till sängkanten för att göra ett riktigt svanhopp ner för att ett ögonblick senare somna sött. Här vaknar man dock en kvart senare med blåmärken i pannan och brutet näsben och försöker förstå vad tusan som hände. Sängarna här är inte sköna även om de består av en ordentlig fjädermadrass, Jag tvivlar på att min säng är mjukare än de som mina vänner Linnea och Emma sover på, de som befinner sig på plats i Nepal och sover på lastpallar med en tunn madrass över. Men jag har iallafall en ordentlig sängstomme som man visserligen måste banka ihop varje kväll om den inte ska falla sönder.
Till vi ses igen. Ha det gött!
Bilder av en nyligen förfluten tid.
Hej och välkommna till denna nya blogg som förhoppningsvis skall kunna ge er möjligheten att inte bara läsa utan även se bilder och kommentera om så önskas. Vi börjar med lite bilder.
Här är bilderna som postades förra gången men inte gick att visa. Överst är jag, på utflykt i den närbelägna djurparken. I mitten har vi Richards föräldrar som under första veckan bjöd mig på mat vid samtliga tillfällen. Bilden är tagen i lärarmatsalen på universitetet. Richards pappa känner chefen på min institution så det gick bra att äta där, annars äter vi normalt i foodcourten på våningen under där man kan välja mellan många olika matalternativ från asien. På sista bilden ser vi mitt hus där jag bor med balkong strax ovanför trädtopparna. Bilden är tagen från djurparken så jag har mycket god utsikt över den. Våra lektioner har vi i samma byggnad på näst högsta våningen. Låt oss titta på några fler bilder...
Den översta bilden är beviset på att vasaloppet går av stapen i Changchun som jag berättade om tidigare. De två bilderna under den är i från förra fredagen då vi tog pulsen på stans uteliv. Första gången jag äter mat på rullande band så jag kände mig lite bortkommen och inte blev det bättre av att vi satt i rad på ena sidan med flera kineser mittimot som bjöds på middagsunderhållning. De tyckte nämligen att det var mycket roande att se mig försöka fånga matbitarna i en kokande kastrull med hjälp av pinnar. Den andra bilden av de två är på min sydkoreanske granne och en klasskamrat till honom. Apropå grannar så flyttade det in en tysk i vår korridår i går så nu är vi hälften europeér. Fick dessutom honom som klasskamrat och så långt är han mycket trevlig. På sista bilden är min klass, eller ialla fall stora delar av den, ryssarna har en tendens att dyka upp när det passar dem. Längst fram i mitten står en av våra lärare som undervisar i uttal. Bilden togs i samband med invigningen av oss utbytesstudenter förra veckan, vid samma tillfälle gjorde vi ett besök på naturhistoriska museét där vi blandannat tittade på dinosaurier.
Tills vi hörs igen. 再见！
