zhongguokina.blogg.se

Hej eller hejdå kära läsare. Nu är jag hemma igen på svensk mark med ett härligt år bakom mig som gett mig många nya erfarenheter och där jag fått träffa många nya fantastiska människor. Detta blev en resa som jag alltid kommer att minnas och kanske återkommer jag en dag det får framtiden utvisa. Jag vill passa på att tacka mina läsare och för det kommenatarer som en del av er har skrivit. Om bloggen har en fortsättning återstår att se men för nu och för mitt år i Kina så sätter jag punkt och förhoppningsvis på återseende. 

 

Stora kramar Patrik! 

 

Changsha var som väntat inget turist stad och väldigt varm. 40 grader varje dag, Tack och lov så var hotellet svalt och skönt. Vi bodde på 20 våningen så utsikten var god. På ankomstdagen begav vi oss till stadens shoppinggata för att kolla vad som fanns där inför den stora shoppingdagen dagen där på. Vi insåg snart att västerlänningar inte var en vanlig syn här då vår närvaro väckte stort intresse hos såväl förbipasserande som butikspersonal. Vi såg bara en västerlänning under vår visstelse som vi dessutom hejade på så som seden bjuder. Dagen därpå tog vi en bild i farten från taxin på den Mao staty som står på en ö i floden i staden. Mao är född i närheten av Changsha och började sin politiska kariär där. Sedan begav vi oss till Shoppinggatan och de gallerior som omger den. Det blev bra utdelning för oss båda med flera trevliga inköp. Att springa i gallerior är förståss mer bekvämt när det är så varmt då det är svalt inomhus. Erika fick ta sin första bild med en kines som ville bli vänn med henne och lägga ut bilden på bloggen så hon var nöjd hon fick dessutom lite kompisrabbat på en väska som hon köpte. Näst följande dag åkte vi till Yueyang en stad strax norr om Changsha känt för ett torn och Kinas näst största sötvattensjö. I staden blev vi upphämtade av en proffessor en vän till en Kinesisk vänn till mig. Han bjöd oss in till sitt hem där han, hans fru och dennes systerdotter bjöd oss på lunch med tilltugg och där vi tittade på bilder och pratade om ditt och datt. Vi fick dricka te på traditionellt vis innan vi begav oss till tornet som är 2000 år gammalt och omskrivet i gammla kinesiska dikter. Det var mycket fint och extremt varmt. Rätt som det var mötte vi ett gäng unga cyklister som höll på att cykla från södra kina upp till Beijing under en månad. På vågen hade de stannat här för att titta och de ville gärna ha en bild med oss samt att vi skulle skriva våra namn på en banderoll som de bar med sig. Även vi tog en bild på oss alla. Efter det tog familjen oss ut på en rundtur i staden där vi tittade på några fina platser kring sjön. Vi avslutade med att äta lite rester innan de körde oss till snabbtågsstationen och Erika fick därmed pröva på att åka snabbtåget för första gången över 300 km/h. Dagen efter stod vi åter på tågstationen för att åka tåg till Zhangjiajie en "liten" stad (ca,500,000) beläget i bergen. Det blev liggvagn dit av den enklare modellen även om vi åkte på dagen. Tack och lov var det ganska svalt på taget. Vårt hotell var ett fint hotell även om det luktade lite mögel på rummet, kinesisk byggnadsstandard kan vara en orsak, men det hade fina parkliknande innergårdar. Zhangjiajie besökte vi för att besöka de kända berg som vi mäst känner till under benämningen Avatarbergen efter filmen. Naturreservatet är kinas äldsta och nås via linbana om man vill undvika en brant stigning till fots. Väl uppe vandrade vi runt och tog en massa bilder på de häftiga stenformationerna som består av sandsten som formats under tidens gång. Några flygande berg som i filmen såg vi dock inte. Men vi kunde tydligt se vad många av kinas klassiska bilder fått insperation i från. Vi såg också några konstnärer som höll på att rita av landskapet. För att spara pengar och utöka upplevelsen gick vi ner vilket var en rätt lång tur och vi kunde med glädje konstatera att vi gjorde rätt som åkte linbanan upp. På vägen tillbaka från Zhangjiajie till Changsha hade vi oturen att komma med ett gamalt tåg vilket innebar att sitta trångt i 5 timmar i 40 graders värme. Jag hade turen att hamna brevid en social ung kines som hjälpte mig att fördriva tiden, Dessutom bjöd han på vatten och tilltugg så det var fint. I Changsha packade vi om och tog tåget nästföljande dag till Shanghai 10 h med medelsnabbtåget som åkte ca.200 km/h och var frächt. Vi var lite oroliga att vi inte skulle få med allt bagage men vi hamnade på bra platser där man kunde ställa en väska framför fötterna så det löste sig. Brevid oss var en liten unge som var kul att titta på, han skulle inte sitta still som hans föräldrar ville utan tog alla tillfällen att ge sig ut på promenad snart åtföljd av sin far. Tågresan blev en timme längre en vad som var planerat eftersom det blev ett väldigt dåligt väder med blixtar och regn så tåget stannade på en station. Sådana oväntade inslag skapar ofta oro och snart var det ett väldigt liv på barnfamiljerna i andra änden av vagnen och den lilla ugen spydde och sedan kunde de inte sitta längre med spya på golvet. Fram kom vi ialla fall och blev glatt överaskade när taxin körde ner på Bund området, den gamla stadsdelen byggd av europer där shanghais centrum en gång låg. strax intill det låg vårt hotell som hade anor från 1850. Här hade kändisar bott som Albert Einstein och Charlie Chaplin m.fl. Vårt rum var stort med hall och ett garderobrum samt en rätt stor toalett. Rummet hade höga fönster och utsikt över det torn som här en känd del i Shanghais skyline. Restaurangen var även den förstklassig med ett mycket bra frukost buffé. Första dagen hade vi en guide som tog oss till stadsplanerings muséet där vi kunde se hela staden som en modell. Från byggnaden hade vi god utsikt över folkets torg och park samt Shanghais muséum. Efter det gick vi till Yu parken och den nybyggda stadsdel i gammal stil som innehåller en massa turist butiker. Parken är gammal och mycket vacker och där intill finns en känd bro som går i siksack och som leder till ett te hus där bl.a. drottning Elisabeth skall ha gjort ett besök under sin Kina vistelse. Efter Lunchen åkte vi till det ovan nämnda tornet (se bild nedanför) som vi åkte upp i och blickade ut över staden och de andra höga byggnader som finns i närheten. Den högsta är inte färdigbyggd en utan under konstruktion. Det var mycket häftigt och hissen gick mycket fort. I botten av byggnaden ligger historiska muséet som vi besökte och fick på så sätt en överblick över stadens relativt korta historia. Erika hade ett stort intresse av att gå på Starbucks vilket vi gjorde i bland eller något annat kafe för att avnjuta en god chokladkaka, en macka och lite te eller kaffe. I bland blev det också vår middag i allafall i Shanghai. Dag två blev en riktig shopping dag då vi gick runt bland galleriorna på Nanjing road som är en känd gata för ändamålet. I slutet av dagen fick jag köpa en ny väska för att vi skulle få med oss allt. När vi åt lunch så träffade vi på en man som hade pluggat i Malmö på 90-talet han kände igen vår svenska och började prata med oss om det ena och det andra och vi pratade bland annat om skillnaden i byggnation mellan Sverige och Kina. Vi sa att Malmö nu mera har landets högsta byggnad varpå han sa att han hört talas om det och att om han förstått rätt så var den knappast mycket högre en den galleria vi satt och åt lunch i. Men vi har ju inte behov av någon högre heller sa jag. Sista dagen åkte vi till franska kvarteren och där kändes det värkligen inte som vi var i Kina. I synnerhet då vi satt på en tyskt kafe i den franska delen av Kina en internationell upplevelse som stämmer bra in i hela staden. Shanghai känns mer västerlänsk och mindre Kinesisk än de övriga. Vår eftemiddag försvann i ett rikligt regnande så vi återvände till hotellet för att ta ett glas vin ur minibaren och packa. Tidigare hade vi också unnat oss en välbehövlig fotmassage på hotellen vilket naturligtvis satte lite extra guldkant på hotell vistelsen. Kommande morgon begav vi oss till flygplatsen för att påbörja vår resa hem.

 

 

Shopping på Nanjing East road. 

  

Att åka nattåg i Kina med fyrbädds vagn var en helt ok upplevelse de hade aircondition. Så efter några timmars sömn ankom vi Xián, den gammla huvudstaden. Där var det tänkt att vi skulle bli uppmötta av hosteles pickup service men så blev det inte utan i stället fick vi ta taxin och i kaoset som rådde där med alla människor och svarttaxi chafförer som envisades med att försöka värva oss när vi försökte hitta en riktig taxi så tappade vi bort varandra. Med nästan inget batteri på telefonen och Erika som inte visste vart vi skulle blev det några svettiga minuter innan vi återfann varandra. Hostelet var mycket trevligt, de hade en fin takterass och toalett på rummet. I 30 graders värme drog vi ut på stan och tittade på klock och trumtornet som är kända gamla sevärdheter i staden, där efter blev det vandring och shopping i de muslimska kvarteren och den basaar som är belägen där. En besök på den stora moskén blev det också som ser ut som vilket kinesiskt temepel som hälst fast med en halvmåne på taket och lite arabiska skrifter på väggar och stenar. Det var en lugn plats mitt i staden att vila en stund på. Dagens födohöjdpunkt blev ett besök på hagendaz glass bar med en god chokladkreation med kakor och glass kombinerat. På kvällen tog vi oss till den stora pagodan, ett torn byggt långt tillbaka för religösa ändamål. Framför den finns vad som skall vara Kinas största fontän och den bjöd denna kväll på en fin vattenshow tillsammans med klassisk musik. Massor av folk var där och stämmningen var mycket god. Att ta sig tillbaka till hostelet var dock inte lätt då det rådde chaförernas marknad och att välja turister som inte riktigt vet vad de ska och som dessutom kan vara svåra att prata med var inte prioritet. Genom att be att få åka till en vid hostelet närbelägen turistattraktion i stället för att hänvisa till hostelet i sig själv lyckades vi få tag på en taxi och sedan gå sista biten. Tunnelbanesystemet hade vi trott skulle vara lite mer utbyggt i kända städer som Xián men icke dessutom stängde den linje som finns 10,30. Dagen därpå blev vi upphämtade av en guide för att tillsammans med andra besöka terracotta armén. Vi åkte buss ut och Erika somnade så fort vi lämnat innerstaden och inte vakanade hon heller när varje person skulle presentera sig eller då jag försökte putta till henne. Så jag fick presentera henne själv under skratt av de övriga resenärerna. Väl framme vandrade vi runt och tittade i de tre utgrävda kammare som än så länge finns öppna men det ska finnas mer som man inte hittat än. I den första kammaren som är störst finns flest soldater i de övriga är det fortfarande mycket skärvor och arkeologerna jobbar kvällstid med att pussla ihop det hela samt borsta fram nya delar av gravkammaren. Så muséet är fortfarande en utgrävningsplats och kommer så att vara under lång tid frammöver. Det var mycket häftigt att se allt. Efter det blev det lunch med goda rätter. Dagen därpå var det väldigt regnigt så det blev en trög start men när vi så småningom kom i väg bar det av till den lilla pagodan som vi klätrade upp i och på så sätt fick vi lite vy över stan. Det åtföljdes av en cykeltur på stadsmuren där vi hyrde cyklar och sedan under 100 minuter tog vi oss runt på den 12 meter breda muren. Muren visade sig dock inte vara så gammal som vi trodde i allafall inte i det skick som den nu befann sig i. Myndigheterna har snabbrenoverat den på bara 7 år. Sannorlikt är den byggd med betong under den tillsynes gamla stenfasaden. För det är något vi lärt oss om kinesisk syn på sin historia. Den har bara ett värde om man kan tjäna pengar på den och det kan man bara göra om turister, inte minst kinesiska, kan ha något att ta ett kort på. Om det är äkta vara är inte så viktigt. Som en konsekvens därav är många gamla tempel och städer falska eftersom mycket blev förstört under tidens gång och kulturrevolutionen. Äkta eller inte den har stått där tidigare och det var häftigt ändå att cykla på den. När vi skulle lämna Xián med flyg blev det väldigt försenat, 7 timmar för att vara mer exakt. Flygbolaget ordnade med logi så att vi kunde ta igen oss ett tag, dock ordnades inte någon mat så vi var väldigt utsvultna när vi åter stod på flygplatsen och planet tillslut gick.  

 

Hej!

 

Nu har jag då påbörjat min sista resa i Kina i sällskap av min vän Erika. Efter några sorgliga farväl av kamrater i Changchun med härliga grannar som gick upp kl.5 för att följa mig till entrén samt en kinesisk kamrat som följde mig hela vägen till flygplatsen, en ny upplevelse för honom då han aldrig flygit tidigare och därför aldrig besökt en flyplats, var det dags att bege sig iväg mot Beijing. Flygresan gick bra och jag delade den med en av mina lärare och hennes fästman. Väl framme mötte jag upp med Erika vid ett kafé och avnjöt därefter en lunch på Pizzahut. Väl på hotellet som jag bott på tidigare kunde vi till vår glädje konstatera att vi nu fick bo på den gammla delen från 1800-talet med mycket stiliga möbler i trä. Trots viss trötthet i synnerhet för Erika som rest långt så lät vi ingen tid gå till spillo utan vi begav oss till Himelska fridens torg och tittade på den förbjudna staden från framsidan, den var dock stängd för ingång vid fyra tiden då vi anlände och i enlighet med vår plan begav vi oss runt staden och upp till ett tempel bakom staden med utsikt över densamma. Då taxi inte får plocka upp folk i denna del av staden utan bara släppa av dem blev det långpromenad innan en taxi lite svart kom överens om ett pris dyrare än normalt för att ta oss sista biten dvs. 30kr. Jämfört med Sverige var det ändå billigt. Det var skönt att gå i parken där det var ganska tyst. På vägen tillbaka blev det en tur i hutongerna kinas gamla stadsdelar med fyra hus byggda kring en liten innergård. Precis som jag berättat om tidigare, även denna gång åkte vi ritcha fast en moped-variant istället för cykel. Nästa dag började vi tidigt med att bli upplockade och efter några fler pickups åkte vi till den kinesiska muren. Det var till samma ställe som förra gången så för att få lite variation gick vi till höger i stället för vänster. Det var inte helt oväntat betydligt varmare och grönare jämfört med i vintras och utsikten var sämre pga. dimma. Vi kämpade upp tills dess att den renoverade murdelen ersattes av orännoverad överväxt mur där vi gick en liten bit till på en stig. Vi uppskattade båda det hela även om det var svettigt och stundtals anstängande att ta sig upp för branta trappsteg där man behövde hålla sig fast med händerna. Efter turen blev det lunch på samma restaurang som sist Mr Yang. Erika invigde användning av ätpinnar vilket var en utmaning, det var stressande då alla kastade sig över maten och Erika kämpade för att få något på tallriken. På kvällen begav vi oss till en liten sjö omgiven av restauranger och pubbar i centrala Beijing. Det var ett mycket charmigt ställe där vi tillbringade vår kväll tillsammans med våra kinesiska vänner Peng shou och Yan som vi lärt känna för fyra år sedan när de pluggade i Linköping. Tillsammans hade vi en oerhört trevlig kväll med pekinganka   m.m. på en mycket fin restaurang med utsikt över sjön och de båtar som åkte på den. Efter denna goda måltid som de bjöd oss på tog vi en båttur på sjön med trampbåt. Flera av båtarna var försedda med lantärnor vilket bidrog till en härlig stämmning. Den största utmaning låg i att ta sig under en liten bro med plats för en båt i taget och med båtar som kom från båta hållen och försökte ta sig igenom. Det tog tid men var kul när alla krockade in i varandra och vi snurrade runt ett antal varv innan vi lyckades komma igenom. Dagen därpå blev vi upphämtade av Peng och Yan i Pengs fina nya bil och tillsammans begav vi oss till norra delen av staden för att besöka ett ombyggt industriområde vid namn 798 som nu fungerade som konstcentrum. Det var roligt att gå runt och titta på såväl modärn som äldre konst och både jag och Erika inköpte en hatt vardera och Erika gjorde även andra inköp t.ex. en handgjord snygg väska. Vi åt på restaurang där innan vi åkte till Heavens park som jag besökt tidigare. Det var trots det trevligt att vandra runt och titta där i synnerhet för Erika som såg det för första gången. Vi avslutade dagen på en Hot pot restaurang (en traditionell maträtt som åts av det vanliga folket förr. man lägger in kött och grönsaker kokade vatten smaksatt med diverse kryddor) men komage som var en av de sakerna vi åt föll oss dock inte i smaken, det gjorde dock resten. Erika gjorde ett stort framsteg med ätpinnarna så att hon lyckades transportera en matbit inte bara till tallriken utan även förbi den så att den landade på bordet. (Bra jobbat! :) Våra vänner insisterade på att bjuda oss på både mat och inträden så vi var mycket tacksamma över det och sa att när de kommer till Sverige nästa gång så är det vår tur. Lite sorgligt var det att skiljas åt på kvällen men framtiden ligger för oss och jag hoppas att vi möts igen. I kväll ska vi till Xián med nattåget och då det regnar mycket i dag har vi än så länge inte kommit längre en till hotellets kaféteria där vi utnytjar internet och tar det lugnt, troligen blir det en liten shoppingpromenad senare. Vi uppgraderar igen vid tillfälle och önskar alla läsare en bra vecka!

 

 

på plats i 798 området för att studera konst, tyvärr hamnade bilden på snedden.  

 

i Heavens park, i bakgrunden ligger ekots mur som går i en cirkel runt tempelområdet. Om man står och talar mot muren på ina sidan ska man kunna hör den som står på andra sidan och talar men det var för mycket folk som förskte samtidigt för att det skulle gå. Ingen bild på mig denna gång, nästa gång tar vi Erikas kamera. 

 

 

 

Hej kära läsare

 

Nu har det hänt en hel del sen sist men tiden är knapp så det blir en liten sumering. Sluttentamen av avklarats med blandade resultat, jag skulle våga påstå att utfallet blev mycket likt det på mittermins tentamen, 50/50. Men det spelar ingen roll, nu är det klart och jag kan konstatera att ett studieår i Kina är över. Det har varit ett fantastiskt år med många nya vänner och många nya upplevelser och kunskaper. Det är dock inte över än. I morgon påbörjar jag min tre veckor långa äventyrs resa genom Kina tillsammans men min svenske kamrat Erika som kommer hit till Kina. Det ska bli mycket roligt och spännande. Jag har ju hunnit med att bli lite äldre också även om många här envisas med att tro att jag är runt 23. Födelsedagen firades på bästa sätt tillsammans med min Nepalianska vänn som fyllde år dagen innan. Vi bjöd in ett 30 tal vänner och bokade en pub för festen där vi bjöd på mat och dryck och i gengälld fick vi presenter och inte helt oväntat inehöll en del av dem choklad! En idrottsdag har också avklarats. Ni som har mig på Facebook vet att jag ställde upp i 1500 sprint och resultatet av det hella blev so so. I mitten kom jag vilket var ok för min första tävling i vuxen ålder. Vann gjorde inte helt oväntat Kenya följt av USA. Jag deltog också i stafetten 4x100 där vi ledde halva varvet även då jag sprang men vi tappade på slutet och blev 5 av 7. De tar sina idrottsdagar på stort allvar i Kina. Invigningen av dagen var intressant. Först fick vi en representant från varje land hålla i vår flagga och marchera in i takt efter den kinesiska fanan som bars av fyra uniformklädda kineser och var mycket större. Efter ett halvt varv ställde vi upp oss på en lång rad framför läktaren och sedan fick varje klass gå in medan en speaker röst berättade att klass...kommer att kämpa tappert för att skapa nya rekord och göra sitt bästa för att uppnå framgång.. På läktaren stod vice presidenten av universitetet samt en massa andra herrar och damer med olika position på universitetet. När vi vandrat klart blev det sång vilket jag inte tror var det kinesiska nationalsången men iallafall någon traditionell pampig sång. Därefter blev det tumpetfanfar och sedan var vi igång. Den invigningen bidrog till att skruva upp en viss närvositet men kul var det. 

 

Jag har också hunnit med att besöka och jobba på ett par skolor med barn i åldrarna 3-9. Jag har undervisat i engelska och kan nu bekräfta att den som trodde att kinesiska barn äen i liten ålder sitter tyst och lugnt i skolbänken har fel. Det var ett väldigt pratande och springande precis som med andra barn. Visar man något som gör dem intresserade så står en sekund senare hela klassen framför dig och begrundar bilden du visat. Kul var det men lite jobbigt. I tisdags tog min chef med mig och min granne som kommer jobba där över sommaren på en bilresa tillsammans med hennes chef och asistent för att besöka grann staden Nongán. Tyvärr råkade vi ut för en liten trafikolycka på vägen då vi krockade med en liten lastbil så att backspegeln åkte av. Inga värre skador en så i allafall. Så det lädde till ett dividerande om väms fel det var och polis och försäkringsbolag tillkallades så vi blev 4 timmar försenade. Väl i staden besökte vi en förskola med 3-5 åringar och hade en lektion med dem där vi sjön sånger som huvud axlar knä och tå, hokey pokey, london bridge m.m. Sedan skulle det fotograferas. Även några föräldrar var med på lektionen samt en massa lärare då skolan ännu inte har så många barn som måste hållas koll på, den var nämligen nyöppnad. Det kändes lite udda att vi två unga herrar stod och sjöng samt gjorde rörelserna till dessa och talade med en överdrivet engagerad röst, Vi skulle ha burit en hatt och kepp också så hade det blivit ett fint nummer av det. Dagen avslutades på en stor buffé restaurang. 

 

Ett år är som sagt till ända och många avskeds sammankomster har vi avklarat sista veckorna. Den nuvarande klassen, förra terminens klass, kineser, korridorkamrater m.fl. jag har sprungit på restauranger i tid och otid. Kul men lite sorgligt förståss. Igår skulle jag packa efter att en nyvunnen kinesisk kamrat hjälpt mig med tågbiljetter som jag skulle köpa, då kom grannarna och hjälpte till så att det blev riktigt gjort :) Sedan lagade min koreanske granne mat som vi åt, efter den som rammlade det in 8 koreaner till som ville säga hejdå till mig innan både de och jag åker åt varsitt håll. Vi bytte lite fotton och pratade sådant är minnesvärt. Men nu ser jag också frami mot att återse en del gamla vänner under min resa samt en som jag bara pratat med på skype. Och när resan är slut ska det naturligtvis bli kul att återvända och återse felix igen :) samt alla er andra! Här är några bilder.

Hejili hejsan kära läsare.

  

Den första bilden är tagen utanför det japanska museét i den lilla staden utanför Dalian och den andra är från toppen av berget där japaner och ryssar slogs om makten. 

 

Fler bilder gick tyvär inte att ladda upp pågrund av något problem med att ansluta mobilen till datorn vilket jag inte gjort efter dator krachen för en nu men här har vi i allafall några. 

 

Hej igen kära läsare!

Ni som trodde att kineser inte hade mycket lov hade synerligen fel. Vårterminen är minst sagt lika ledighetsspäckad som vår egen vilket hos mig för stund väckte en stilla förhoppning om att mitterminsexamina skulle utebli. Jag får helt enkelt inte ekvationen med var vi befinner oss i boken just nu och tidsasaspekten att gå ihop. Men det är förståss inte omöjligt att lärarna planerar att lägga till ännu en fator i ekvationen nämligen farten. Då vissa elever under veckan framförde klagomål om att det går för långsamt (mig definitivt inte inräktnat) har ju sanorlikheten ökat kraftig för att farten kommer att öka. Vi får väll se hur det blir med det. En konsekvens av all denna ledighet är ju att jag fått mycket mera tid att tillbringa med mina studier.....eller inte, det är som bekant ett ställningstagande gällande hur man väljer att dispositionera sin tid mellan arbete och fritid.

 

Under det senaste lovet där kineserna firade och minns de döda var vi ett gäng som packade väskan (ialla fall jag) och begav oss iväg till den park som jag tidigare besökt och berättat om där Vasaloppet hålls under vintern. Önskan var att vi skulle kunna åka lite längdskidor en sista gång och därför hade jag önskat mig snö. Och snö kom det också men den ville inte stanna kvar på marken i allafall inte just då. Väl i parken bestämde vi oss för att promenera till andra sidan för att där äta lunch och se om vi kunde åka skidor. Vi tänkte först cykla då man kunde hyra dessa där men då inte alla hade lärt sig denna konst blev det promenad. Hur långt kunde det va? Vi var övertygande om att vi skulle vara där inom ett par timmar. Så vi gick och gick och gick och efter tre timmar hade vi kommit en tredjedel av den sträckan vi skulle gå för att komma halvägs in i parken. Klockan var lunchtid så vi blev allt hungrigare men förutseende som jag var hade jag tagit med en banan och lite vatten, det hade emellertid ingen annan gjort och då jag hörde till dem som bäst klarade av att promenera kände jag i socialismens förlovade land (är medveten om att detta kan ifrågasättas precis som allt annat.) en släng av solidaritet skölja över mig, alla ska med! Jag kunde omöjligt äta bananen medan de andra svallt har vi tillsammans i någon slags maoistisk anda gett oss ut på en lång vandring så går vi och svälter tillsammans. Där ingick dock inte att törsta igäl, genom att skapa en liten tillfällig lucka till de övriga kunde jag snabbt dricka ett par klunkar vatten och sedan diskret smuggla ner flaskan i väskan igen. Som kompensation försökte jag lätta upp stämmningen med att sjunga "We shall overcome". Nepalianskan och Nigerianen bidrog också de med dans och sång inför en road grupp kinesiska killar som också det stämde in. Så där gick vi då, en deligation från tre världsdelar och 8 länder, sjungandes och dansandes, hungriga och törstiga i ömsom snö, ömsom regn under ledning av en svensk som inte kunde bestämma sig vilket idologiskt ställningstagande han skulle följa. Men så såg vi det...likt en hägring i öknen dök det upp en plats fylld av gatuförsäljare. MAT!!!! skrek jag och det blev fart på gruppen likt en hord gnuver som sett ett vattenhål. Snart skålades det i avslagen kola och festades på kalla majskolvar och snabbnudlar. Efter denna storslagana fest och vetskapen om att vi ännu hade tre timmars vandring för att komma till skidställen började modet tryta hos flera av medresenärerna. (Låt oss här stanna upp ett ögonblick och fundera, borde inte jag som redan besökt parken tidigare ha känt till det långa avståndet..jo ha..ha. HA HA HA!!! men ..det är en helt annan sak att besöka parken med bil man förlorar lätt känslan för sträckan då) I det här läget blir pengar räddningen. Efter att ha mutat en kines som besökte parken i en tillräckligt stor bil trängde vi oss in och åkte sista biten, men när vi så nådde skidplatsen och såg att den var stängd var det inga utom jag som ville gå vidare så vi åkte resten av vägen också till parkens uttgång. Men flera av oss lovade att en dag återvända och den gången skall vi vara beredda på att gå för man känner sig hemskt slö när man sitter i en bil och åker förbi ambisjösa kineser som kämpar på till fots, jag kunde inte se dem i ögonen utan tittade ner.   

 

Inför det kommande lovet har jag och några till bokat en resa till staden Dalian för att där utforska nya marker. Då jag inför två tidigare  lov  misslyckats med att få till en resa dit av olika orsaker beslöt vi oss att vara ute i god tid. Till slut hade vi lyckats få till detta efter flera möten. Tre dagar senare satte kontoret för uttlandstuderande upp ett plakat om att universitetet i slutet av maj ordnar med en resa till Dalian för de studenter som vill delta. Tack för den! Lika illa gick det med den tidigare resan universitetet ordnade till staden Xianmen i syd östra Kina. Då stod det att biljettförsäljningen skulle pågå i tre dagar men att antalet biljetter var begränsade. Hur begränsade stod det dock inget om. Så när vi rusade dit två timmar efter att biljettförsäljningen öppnat första dagen var det redan slut. Om de angett att de bara hade 36 biljetter så skulle man kanske campat utanför kontoret. För övrigt så har också planerandet inför sommarresan satt igång, tror att det kommer att kunna bli en riktigt spännande resa, återkommer med mer information om detta senare.

 

Jag har nu tagit mig an en student som jag undervisar i engelska och får betalt för. Hon är egentligen inte student utan har familj och ett barn samt jobbar på Folkswagen. Då hon har kontakt med flera utlänska kunder vill hon bli bättre på att tala engelska vilket ju jag med mina gedigna engelska kunskaper givetvis kan bidra med (en viss ironi infanns sig i föregående uttalande). Så vi utgår från en bok med olika ämnen så som shopping, köpa hus m.m. så läser vi texterna, går igenom viktiga ord och sedan talar vi fritt om riktiga situationer. Vi träffas två gånger i veckan så det är roligt. I övrigt kan också meddelas att huset jag bor i nu bestämt sig för att det är vår och därmed stängt av värmen. Problemen är bara att Changchuns väder inte riktigt bestämt sig för detta då det snöar lite i bland även om det mesta av snön på gatorna nu försvunnit. Konsekvensen blir förståss att det blir en smula kallt innomhus, förhoppningsvis ska det i allafall bli bättre än vad det var på hösten eftersom vi går mot varmare tider snarare en kallare. Och någon hjälp från min elektriska värmefilt för att värma upp sängen får jag inte eftersom personalen tog den. Den var förbjuden.

 

Någon läsare undrar kanske på vilket sätt vi märker av Nordkorea i dessa hotfulla tider, vi som trots allt bor granne. Då jag inte kan följa kinesiska tidningar missar jag säkert en massa men koreanerna jag känner är oroliga, flera av grabbarna har dessutom nyligen genomgått den obligatoriska militärtjänsten och förväntas däför bli tidiga att kallas in i händelse av en upptrappning av konflikten. Enligt en kinesisk kamrat så skall kinesiska tidningar rapporterat om förhöjda strålningsvärden i samband med provsprängningen av kärnvapen under jord. Då vindarna normalt sett ligger åt andra hållet ligger sydkorea och Japan mer i riskzonen.

 

Ett problem som uppkommit i skolan pga. det stora antalet koreaner är att dessa uttalar vissa kinesiska ord fel, problemet är att de hör varandra säga det så de tror att det är rätt och eftersom de är så många hör vi det så ofta att även vi andra börjar tvivla på om vi missuppfattat. Vi drabbade samman i en sådan diskussion för ett par veckor sedan och Koreanerna hävdade med bestämdhet att de hade rätt, men jag ger mig inte för en jag blivit motbevisad och det krävdes mer än en Kines för att övertyga koreanerna att deras uttal i det aktuella avseendet var fel. Men jag hade rätt vilket jag annars inte är bortskämd med vad gäller kinesiska.  

 

Då har vi då nått nöjesrapporteringen som bland annat kan bjuda på en klassmiddag där vi i den nya klassen åt tillsammans på restaurang vilket var mycket trevligt. Egen matlagning har det också blivit. Vid ett tillfälle gick vi ihop 5 personer och lagade mat från våra länder. Det är förståss inte det enklaste att hitta ingredienserna samt laga något utan tillgång till ugn vilket kineserna inte har som standard i sina hem och så inte heller i denna byggnad. Jag hittade en bit svindyr lax t o m dyrare en hemma som jag kokade i citron och salt vatten. Denna serverades på en grönsalladsbedd med körsbärstomater. Till detta hade jag ju hoppats på potatis men Wallmart hade bara sötpotatis så det blev lättwokade grönsaker i stället med curry och vitlök. Till det gjorde jag en kall sås på frukost yogurt med majonäs och diverse. Det blev en succe inte minst såsen som mina kamrater i slutet av middagen satt och åt direkt ur skålen. I övrigt bjöds det på Italiensk pasta carbonara med Kinesiska rökta och söta korvar, inte riktigt som italienarn ville ha det men det fick duga. Från Nigareanskt håll bjöds det på kryddstark kycklinggryta och ris och från Korea blev det en soppa med en dumplings liknande kreation utan fyllning och med diverse grönsaker. Till efterätt blev det frukt med glass. Allt var en stor hitt och mycket gott.

 

Bilder från klassmiddagen, Översta bilden, koreaner och en japan med glasögon utan keps. På nedre bilden en korean och en tjej från Mali.

 

 

Skolmatsalen har precis lanserat kycklingkebab och ris vilket har blivit en succe bland västerlänningar och många andra utbytestudenter, det ger lite variation till de annars så goda (med flera undantag) kinesiska rätterna. Annars har vi vid ett flertal tillfället begett oss utanför universitetet för att äta den kinesiska rätten Malatang. En form av nudelsoppa som jag nämnt tidigare. Förr var det Nigerianskan som var främste förespråkare för detta, hennes roll har nu tagits över av den något mer påstridiga Nepalianskan. Hon jobbar hårt för att vi minst en gång i veckan ska äta tillsammans vilket förvisso är en trevligt inistiativ men flera av oss är sällan sugna på att äta Malatang varje gång, nog för att det är gott men inte så gott. Att föreslå andra alternativ är dock inte alltid det enklaste eftersom hon inte kan äta var och vad som hälst pga. hennes muslimska religion. Men vi har hittat några lösningar som skapar lite variation, hon äter exempelvis fisk så vi försöker hitta andra restauranger med bra fisk. Senast idag blev det grillspett, nudlar och sötade rostade bröd vilket var mycket gott.

 

 

Maträtten Malatang

 

Jag skrev i föregående inlägg om att jag hoppades på att få spela lite Bowling i sällskap med min nya granne. Det har nu blivit av två gånger vilket har varit mycket roligt. Första gången var det en rysk kamrat, koreanen från min korridor och kinesen som var med när bowlingen först kom på tal. Koreanen vinner inte helt oväntat varje gång men jag lyckades ändå komma tvåa och trea under de fyra omgångar som vi spelade då. Ännu mer spännande blev de andra gången då jag och kinesen bildade lag mot två koreanska klasskamrater till min granne, han var dock inte med i tävlingen utan agerade dommare och choach. Vi spelade om 20 kr per lag och vårt lag kunde med glädje mottaga priset i slutet av den tre omgångar långa tävlingen, Vinst varje gång. Första och tredje omgången gjorde jag hyffsat ifrån mig så att jag iallafall kunde hålla jämna steg med motståndet men andra omgången var katastrofal för min del, tur var dock att kinesen som kompensation spelade sin bästa så vi vann ändå fast med mycket liten marginal. Båda bowlingstillfällena åtföljdes av middag på restaurang och diverse förtäring av alcohol där vi försökte lära varandra våra språk med viktiga termer som "Skål!" "Tack så mycket" m.m. Biljard har det också blivit, faktiskt första gången som jag spelar biljard på en biljard hall. Stället uppfyllde förväntningarna. Ett moln av rök låg strax under taket, lättklädda kvinnor iaktog medan deras män spelade mot varandra. Musiken hörs i högtalarna och in kommer en för stället ovanlig syn. Först en bastant ryss med två koreanska tjejer i släptåg, efter en lång Svensk i en överdimensionerad vinterjacka som återföljs av ett sött koreanskt par som går hand i hand. De tar plats vid två bord, delar upp sig i lag och börjar spela. För svenskens del leder första matchen till seger i första hand tack vare koreanen i samma lag. Andra matchen går inte alls bra, en av bollarna har vänt sig emot honom, nr 2 den blå vägrar att ramla i, bara för att retas lägger den sig dock i läge efter läge men den stannar kvar på bordet. Även i tredje omgången jävlas den, tillslut lyckas min lagkamrat sätta den och förtrollingen är bruten, helt plötsligt kan jag sätta flera bollar i olika hål och segern är ett faktum.

 

 

Hur går det då med träningen kan man undra, jo faktiskt helt ok. Det blir ett par gånger på gymmet i veckan samt en springtur eller två utomhus nu när vädret entligen börjar tillåta sådant. I dag bestämde jag mig för att gå till springbanan och springa en timme. Problemet var bara att en tredjedel av varvet var ocuperat av kineser som utförde någon form av massgympa. Ett par hundra kinesiska studenter stod uppställda i rader och följde med stor nogrannhet instruktionerna som basunerades ut från högtalare. 1,2,3,4, vänster, fram och höger bak, glöm ej hålla ryggen rak osv. under tiden gick deras idrottslärare och titttade att allt var i sin ordning. Jag hade själv ingen önskan att hamna i vägen eller för den delen i centrum för allas blickar så jag tog ytterbanan och sprang bakom kineserna när jag paserade dem. Detta gick alldeless utmärkt i två rundor men när jag så kom in på tredje rundan får den förbaskade rösten plötsligt för sig att säga "vänd om". Rätt som det är har jag gott från att diskret befinna mig bakom kineserna till att helt plötsligt befinna mig framför. Inom loppet av en halv sekund tvingas jag genomgå en förvandling från en skenande överhettad kamel till att i nästa stund göra allt för att se ut som Usain bolt och ge sken av att detta minsan inte var ett dugg jobbigt.  Så när jag så nådde fjärde varvet beslöt jag mig för att springa rakt in i gruppen kineser för att på så sätt göra varvet via innerbanan kortare och snabbare komma förbi. Det var även svårt för mig att hålla mig för skratt för kineserna ser rätt lustiga ut de också där de håller på. De gick över till taichi sedan och så småningom till att öva handbollsslag. Kanske är en inspelad röst någon vi skulle ta efter där hemma det skulle spara många röster bland lärarna och man undviker dessutom ogenomtänkta felsägningar  då man på förhand hinner kontrollera vad man ska säga sedan kan man bara presentera sig som ansvarig utgivare och invänta eventuella frågor från eleverna. Under min springrunda blev jag omsprungen av ett par snabba kineser, när de varvade mig för tredje gången försökte de peppa mig med uttryck som "Come on!" sedan saktade en av dem in och vi började prata om namn, ålder och springning, jag fick snabbt benämningen "Gege" vilket betyder storebror men används ibland för att tydliggöra att du är äldre på skämt. Jag tänkte för mig själv att nu ska minsann gammel Gege visa de små didisarna (diddi= lillebror) att han minsan kan springa, så helt plötsligt fick jag ny fart och satte iväg mot nya mål. Dock måste jag erkänna att det krävs en hel del mer övning innan jag kan hålla jämna steg med dem, men skamen till den som ger sig. Nästa gång blir det förhoppningsvis rapport från resan till Dalian så till dess lev väl! 

 

 

 

Då var det dags igen då kära läsare med ett litet inlägg för att spräcka tystnaden. Nu ser det ut som om våren är i sitt antågande även om vi nog kan vänta oss bakslag. Två veckor har gått på den nya terminen och en del förändringar har skett sedan den förra, kineiskan har definitivt inte blivit enklare så den ångesten och utmaningen kvarstår. Men vi har nya böcker och en ny klass med nya lärare. Vår gamla klass splittrades i två beroende på om man önskade läsa till HSK ett betaltest som är internationellt gångbart eller fortsätta på samma sätt som föregående år. I mitt fall blev valet det senare eftersom den förstnämnda håller en högre takt. Inledningsvis var det inte många gamla klasskamrater i min klass men eftersom blev det allt fler då de bytte klass eftersom de inte klarade att hänga med i takten i parralellklassen. Det innebär dock inte att vi har det hur lätt som helst i allafall inte jag. Även då allt mer nu har fastnat och jag därför förstår mer än tidigare är det ändå inte tillräckligt. Och är det nu något man inte förstår så är det ibland svårt att genom engelskan få klarhet då jag inte alltid förstår den heller. Koreanerna har fördelen att de kan förklara för varandra på koreanska för alltid är det någon som förstått och koreaner har vi nu gått om ca. 18 av 26 närmare bestämt. Den internationella prägeln har därför minskat något då vår klass nu mer bara består av 7 nationaliteter jämfört med 11 tidigare. Vi som inte är koreaner har därför fördelats ut på olika arbetsgrupper och vi vittnar flera om problemet med att sitta där som ett frågetecken medan mycket av diskussionerna förs på koreanska. På talkursen fick vi i veckan det otrevliga beskedet att alla skall hålla tal i 5 minuter enskillt. Så därför har jag nu bokat in min hjälplärare för att skriva detta och börja förbereda mig, hoppas att jag överlever det och att det inte kommer några följdfrågor som jag inte kan svara på eller förstå.

 

Sen senast har jag upplevt både det kinesiska nyåret och den intilligande mån festivalen och fått förståelse för hur det är att vara utbytesstudent i ett annat land under dessa festivaler. Då båda är familjefestivaler där man träffas inom familjen och äter tillsammans samt utbyter lite gåvor och lyckönskningar så innebär det inga jippon för de utan familj att delta i. Det är snarare rätt dött på stan åtminstone här uppe på de kalla bräddgraderna och så också i vår studentbyggnad då alla lämnat för att åka hem. Det kinesiska nyåret firas i allmänhet också i Korea. Så för min del blev det att fira för mig själv med lite god mat, vin och film och lyssna på raketerna. Det fanns ett firande för utbytestudenter att anmäla sig till men anmälningstiden för det var under den tiden som jag var ute och reste så när jag upptäckte den lappen så var det försent. Månfestivalen är till för att hedra de döda och det sker på olika sätt, för många som har ett eget altare hemma kan man ha en lite cermoni runt det. Sedan brukar det också innebära att man äter tillsammans. 

 

Nigerianskan och Koreanen i min korridor har lämnat oss. Hon begav sig hem för att anmäla sig på universitetet där hon arbetar inom medicin pga, omorganisation och koreanen beslöt att han var för gamal för att studera och återvände därför till Harbin för att arbeta. Trist men så är det här, även några fler har lämnat oss så som tysken som åkte söderut och rapporterade om att hans nya univeristet har sämre mat och sämre toaletter så det kan man ju gjädja sig åt här uppe. Nigerianen i min klass har bytt korridor och flyttat in som min granne vilket är roligt, han kunde inte motstå frestelsen att leva i en organiserad korridor samt att få en ballkong.

 

I går var jag och min nya koreanska granne samt en kinesiska kamrat till honom på restaurang och då jag och min granne har vissa svårigheter att tala med varandra var den kinesiska kamraten en utmärkt tolk med gedigna språkkunskaper. Väldigt förvirrad blev jag när han började tala danska med mig, visste inte om jag skulle försöka svara på svenska eller ta det på engelska. Utöver de två språken kunde han också tala tyska, franska, hollänska, japanska och koreanska så han var helgaderad. Han hade funderat på att åka till Sverige för att hitta ett jobb och trodde då att han skulle ha fördel av att kunna lite danska när det gäller att lära sig svenska vilket jag bekräftade. På samma restaurang träffade jag också på min första skandinav dvs. en norrman som kom fram till mig efter det att han avslutat sin middag och frågade om jag var svensk efter att ha lyssnat till mina försök att lära kinesen svenska. Han hade bara varit här i ett par veckor och arbetat och skulle bara stanna ytterligare en vecka. Jag fick också reda på att min granne är en mästare i bowling så vi får se om man kan få lära sig något, vi har en bowlinghall i närheten av universitetet och han lät mycket intresserad av detta.   

 

Det är min förhoppning att det inte ska ta lika långt tid till nästa gång. Ha de!

 

Hej igen kära läsare.

 

Nu sitter jag åter igen i ett snöigt och kallt Changchun på ett ödsligt universitet eftersom nu också kineserna försvunnit. Till min stora överaskning har de under de två veckor jag varit borta hunnit med att riva tre byggnader i min närhet inte minst än av mataffärerna, I övrigt var matsalen stängd och lika så den andra mataffären så förtäring av mat blev med ens ett mycket större projekt en vad jag hade tänkt mig så det blir lite mer nudlar nu. Att ta sig ut här på gatorna är ett projekt bara det eftersom en varmfront för några dagar sedan skapade ett lager smältvatten som snabbt frös till igen när temperaturen åter gick mot det normala -15, - 20. så allt utom bilvägarna är en isbana och sedan igår också med ett fint lager nysnö på. En kines är emellertid kvar då hon kommer från Changchun trakten så vi planerar att studera kinesiska några gånger i veckan vilket är bra. Jag har förövrigt inte så mycket annat att göra nu så jag ska försöka studera en del. 

 

Det känns lite konstigt att sitta här i kylan när man bara för några dagar sedan låg i en solstol på stranden klädd i bara badbyxor. Båda förhållanden ryms i samma stora land. Den 17 januari tog jag flyget ner till Beijing och övernattade på ett hotell intill flygplatsen som är en av världens största och den som har fläst passagerare per år. Tack och lov hade hotellet gratis upphämtning på flygplatsen så den biten gick bra. Dagen därpå mötte jag upp mina föräldrar och de fyra skåningar som också skulle ingå i vår resegrupp, ett glatt och trevligt gäng i mina föräldrars ålder som inte hade besökt Kina tidigare. Men guiden som skulle möta oss stod ej att finna. Vi sprang runt och tittade på skylltar som olika upphämtare höll upp för att deras gester skulle hitta dem men ingen fanns som hade med oss och göra. 30 minuter försenad kom dock guiden som missuppfattat ankomsttiden. Steven var hans västerlänska namn och hans engelska var också mycket bra. Tillsammans åkte vi en minibuss till hotellet innanför den andra ringleden i närheten av förbjudna staden samt åt en god lunch med många läckerheter. Jag fick här bidra med lite av de kunskaper och erfarenheter om Kina jag redan hunnit sammla på mig. Därefter blev det en tur till stadens museum i stadsplanering där vi fick en bra översikt över staden och dess utveckling och inte minst dess utmaningar så som vattenförsörgningen och luft kvaliten. I detta nu byggs långa tunnlar från södra Kina som ska frakta vatten upp till det torrare norra Kina. Det är nödvändigt då staden redan torrlagt sina gamla vattenreservoarer samt sänkt grundvattennivån rejält. Vad gäller biltrafiken finns ännu ingen bra lösning bara små justeringar har gjorts som att förbjuda bilar med udda eller jämn sista siffra i registreringsnummret under vissa dagar på vissa platser. Man bygger också ut lokaltrafiken med eldrivna bussar och fler tunnelbanelinjer men då måste man ha i åtanke att den största källan till energi är kolkraft. Vad gäller luftkvaliten hade vi tur den var för att vara Beijing helt ok. Nästföljande dag drog vi till Himelskafridens torg där vi tittade ut över alla de välkända byggnaderna och fick berättat var den välkända bilden på mannen som stoppar stridsvagnar i anslutning till massakern var tagen och hur den västerlänska fotografen lyckats görmma filmen på en toalett. Sammtidigt blev vi studerade av nyfikna bönder som turistade i sin huvudstad och sannerligen inte sätt så många västerlänningar tidigare. När vi sedan vandrade in i den förbjudna staden under Mao,s poträtt började det snöa små fina flingor vilket fick staden att se ut som den ibland gör på gamla kinesiska filmer när det är vinter. Fördelen med att åka i lågsäsång är förståss att det inte är fullproppat med folk även om vinterhalkan är en utmaning. Staden studerades övergrippande vi han inte in i alla 9900 rum och dessutom är palatsets skatter inte kvar där så de flästa rummen är mer eller mindre tomma. Ska man se skatterna får man åka till Taiwan då nationalisterna tog skatterna med sig när de flydde undan Mao och Japanerna. Efter staden som också begrundades ovanifrån från en kulle med ett Buddha tempel på bar det av för lunch  hos en familj i hutongerna. Hutongerna är Bejings gamla stadsbebyggelse som är en till två våningar hög och består av fyra hus ihopsatta så att de bildar en innegård. De senaste 30 åren har dock många av dessa rivits för att ge plats åt ny bebyggelse me nu har Kinas regering börjat insett dess värde och skyddar dem. Det var en god måltid hos en trevlig familj med en son som absolut ville vara med oss och gärna också ta del av godsakerna vilket hans farfar och farmor försökte hindra honom ifrån. På vägen till och från familjen åkte vi såkallad rickshaw vilket är en cykeltaxi som nuförtiden bara får åka runt och i hutongerna i turistsyfte inte som vanlig taxivärksamhet man känner sig som en stor, fet, lat västerlänsk turist när man åker sådan men de som kör dem ska ju ha ett levebröd de också.

 

Nästföljande dag bar det av till den stora muren några mil utanför Beijing. Det var en strålande dag och vi färdades jämsides en av de numera uttorkade vattendrag som en gång transporterade vatten från sjöar i berget till Bejing. Väl uppe bjöds det på fantastisk utsikt och en utmaning vad gäller att försöka ta sig fram på den snöbeklädda muren som bekant inte är helt rak och under vintern väldigt hal på sina håll. Vi försökte föreställa oss mongoler och andra fientliga armeers invationsförsök och kom så småningom till slutsatsen att det måste ha varit omöjligt att transportera en stor armé på häst över de berg som muren här var byggd på även utan muren. Guiden bekräftade våra misstankar och sade att den aktuella mursträckan inte hade angripits i någon större utsträckning. Mina tankar gick till de soldater som trots allt fick sitta där och bevaka muren, man kan ju anta att alla dagar inte var så fina som den dag vi besökte muren. Efter muren blev det lunch och sedan en tur till sommarpalatset som när det byggdes låg i utkanten av Beijing men nu var inbyggd i staden. Hit drog kejsarfamiljen på sommaren för att finna ro och svalka, det aktuella palatset är dock mindre än det ursprungliga eftersom det brändes ner av en samling invaderande fransmän och britter. Här finns bla. världens längsta korridor som knyter samman olika byggnader samt marmor båten som en kejsarinna lät bygga till sig själv för pengar som skulle ha gått till flottan vilket bidrog till att den kinesiska armén inte hade råd med tillräcklig mängd aminition när japanerna invaderade. Det blev också ett besök på olympia området vilket pga. sin storlek var en häftig upplevelse. 

 

Sista dagen i bejing besökte vi en marknad där jag för 150kr investerade i en skärp från diesel och en plånbok från D&G. Försäljaren försäkrade att de var äkta när hon som utgångspris sa 1200kr men när andra budet blev 600kr längre fanns all anledning att tvivla så i slutändan betalade jag säkerligen överpris ändå. Men även plagiat kan ju se bra ut. Himlens tempel fick också ett besök dit kejsaren i egenskap av himmlens son skulle utföra lite rittualer för att folket skulle få bra skördar. Så slog skördarna fel fanns det all anledning att ifrågasätta kejsaren. I samma park var pensionärerna i full gång med att träna, sjunga, spela spel och utföra tai shi synnerligen aktiva och viga åldringar. Vi borde arbeta för att våra parker i högre utsträckning får samma funktion. Nu lite bilder.

Mina föräldrar vid ingången till en shoppinggata som även tidigare utgjort en av centralgatorna i Bejing, här finns renoverad hutongbebyggelse och bakom dem mer slitna hutonger. I bakgrunden ser vi en av stadens gamla torn.
  Himelska fridens torg med hela gänget sammlat, i bakgrunden kan vi se ingången till förbjudna staden och Maopoträttet.

 

    

Himlens tempel, i denna pagoda fick ingen följa kejsaren som här utförde någon form av ritualer till himelens gud. Vad han verkligen gjorde vet man inte. 

 

Efter detta lämnade vi Bejing för att bege oss söder ut till en "liten" stad vid namn Yangshuo i storlek med Visby och så får man där till lägga till de 600,000 personerna som är bosatta på landsbyggden runt om kring. Men under högsesång kunde befolkningen i dalen uppgå till mycket mer men som tur var var det inte högsesång. Det innebar att det heller inte var super varmt men i jämförelse med norra Kina var det riktigt skönt även om vädret ofta var dimmigt. Yangshou är känd för sina berg som sticker upp lite här och var i det omgivande landskapet oftast helt täckta i grönska. I dalen mellan bergen slingrar sig ett par floder fram. Här i trakterna odlas bla. ris och risodlingar täcks med vatten så området är vanligtvis mycket blött. Men nu var det inte ris säsång däremot apelsin säsång så de såg vi fler av. Vi bodde på ett fint hotell mitt inne i staden mitt i mot McDonalds vilket räddade oss ankomstkvällen då vi var väldigt sena pga. den strulande inrikesflygtrafiken. Hotellet var av god standard vilket innebar glasväggar på badrummet tack och lov med draperier. Första dagen möttes vi av en guide som tog oss ut på landsbyggden där vi under tvåtimmar skulle flyta fram på bambuflottar och studera det vackra landskapet. Vid flera tillfället bröts lugnet av små vattenfall som vi skulle åka ner för och vid ett av dem blev det ett rejält plask annars var problemet det att vattennivån var låg så våra förare som likt gondolerna i venedig stod bakom oss och förde fram flotten med en bambu pinne hade fullt shå att få loss oss när vi fastnade. Det var uppenbart att flera av grabbarna var skolungdommar som för tillfället hade lov likt mig själv och tjänade lite extra genom att jobba med turister. För dem blev arbetet en lek, de ropade och hojtade till varandra och skrattade åt varandra när någon av dem blev blöt eller fastnade. Min och pappas förare var mycket skicklig, han bodde precis vid floden så han hade nog gjort det där tidigare. Ut med floden stod kvinnor och tvättade kläder, levnadsförhållandena där är mycket enklare en i städerna. Efter flodturen skulle vi äta på en lokal restaurang vilket var trevligt, att sitta där på en veranda med flod och berg runt omkring sig och äta god mat. Där efter fick vi tala med byns älste vars familj hade ägt huset i 350 år och huset själv var dubbelt så gamalt. Han berättade om hur det fungerade med markägande och om utflyttningen till städerna samt om hur de hade gömt sig i grottor i bergen när japanerna anföll under kriget. Den som säljer marken och flyttar ut kan inte återvända då andra tar över vilket innebär att jordlotterna blir större och mer ekonomiskt gångbara. Det är inte möjligt att flytta in och köpa mark. På det efterföljande cykelturen på små vägar i landsbyggden observerade vi att bönderna höll på att uppgradera, hus byggdes överallt så landsbyggden kändes mer som en lång by. Några vattenbufflar såg vi också sedan hade vi även förmånen att bli inbjudna på lite färsk frukt hos guidens hem som vi cyklade förbi. Ett tvåvånings hus med betonggolv, sparsamt möblerat med några soffor, ett bord och en platt TV. 

 

Dagen därpå åkte vi till en grotta som kallades silvergrottan. En mycket vacker grotta med rena små sjöar som fungerade som speglar. En del av grottformationerna innehöll silver som glimmade i ljuset från lampor. Därpå blev det lunch på landsbyggden igen där vi fick testa på de torkade och rökta korvar som vi såg hängde hos många hushåll och de skulle egentligen avnjutas på nyår men var goda ändå, tyckte iallafall jag. Sista dagen i Yanhshuo blev det shopping och stadsvandring på egenhand.

 

 

 

Flott turen som på den översta bilden gick under en 600 år gammal bro.

 

 

Här var det 600 år gamla huset som varit byns främsta byggnad under långtid. Här sammlades byborna under nyåret och andra högtider till fest. I denna byggnad fanns vår restaurang.

 

Silvergrottans främsta silverskatt.

 

Efter Yangshuo bar det av ännu längre söderut till Kinas sydligaste stad Sanya på ön Hainan. Detta är Kinas främsta turistort för sol och bad men också en populär ort för Ryssar att besöka vilket märks i att folk här är mycket dåliga på engelska men dessto bättre på ryska vilket visserligen inte hjäpte oss. Här kunde vi lämna jackorna och ta på oss solglasögon och badbyxor för att utforska stranden. Hotellet i Sanya var ännu lyxigare än yangshuo vilket innebar att vi inte ens fick en glasvägg till badrummet utan ett öppet fönster så att man utan svårighet kunde ligga i badkaret och titta på TV i sovrummet intill. Dock fanns en transparent tunn rullgardin man kunde dra ner. Hotellet hade en fin pool med utiskt över havet. Vi såg till att pröva både pol och strand samt utforka områdena mellan alla hotell för de fanns det många av. Att beställa mat blev nu en utmaning dels för att sydkineserna har en dialekt som gör det ännu svårare att kommunicera med mig och för den totala bristen på engelska samt att vi i Sanya inte hade någon guide annat en under en dag. Men efter mycket om och men så fick vi mat på bordet och mer en vanligt av detta var från havet då det är Hainans speciallitet. Att det var en turistord märktes också på priserna. En sak som är populär i Sanya är Hawaii skortor med matchande kortbyxor framförallt hos kinesiska men. Dessa gick att köpa på strandens butiker och ibland kunde man se en hel grupp manliga kineser som alla bar dessa kläder i lite olika färger. Om det är en del i den kinesiska drömmen att få ha semester som amerikanarna som allt fler nu har möjlighet till är något man kan fråga sig. I Sanya ska man köpa pärlor för där är chansen större att de är äkta så det gjorde min mor med största antusiasm även om den äkta varan lätt kan dra iväg till 5 siffriga belopp beroende på pärlornas kvalite. En dag hade vi guide så då bar det iväg till en fiskeby en bit ifrån stan. Denna by hade en utomhusmarknad där man kunde köpa mat vilket vi gick runt och tittade på samt försökte identifiera olika grönsaker och fiskar. Efter det satte vi oss på en liten båt och åkte ut till en by som flöt på vattnet. Där bodde ett hundratal familjer i små hus och de ägnade sig åt fiske precis som de gjort i många generationer. Vid varje hushåll fanns en havsbasäng omgiven av bryggor där fiskar och musslor simmade runt i nedsänkta nät så att de inte skulle rymma. I denna by låg en restaurang och flöt vilket vi gjorde ett besök på och på menyn var det givetvis fisk och musslor och det var mycket gott. Men först fick vi titta på när personalen hade igäl den fisk vi valt ut med en pinne. Vi fick också se en blåsfisk som ägaren tog upp genom att hålla den i ögonen och sedan la han den på bryggan, på än gång blåste den upp sig och var på god väg att rulla iväg. Restaurangen var ingen stort turist ställe utan dit kom lokalbefolkningen. Turisterna åkte istället linbana över byn ut till en ö i närheten där det fanns apor. Så vi kände oss rätt ensamma framförallt som västerlänska turister. På vägen till fiskebyn skumpade vi fram på gropiga vägar och observerade att bönderna här höll på att renovera till finare hus med grekiska pelare vid entrén. De hade alla fått bidrag för att staten tog en del av deras mark för att mitt ute i tillsynes ingen stans bygga en massa höghus troligen i ett försök att undvika ytterligare exploatering av staden Sanya. Efter lunchen blev det en tur till varma källor (till synes konstgjorda sådana) för att bada. Det fanns pooler i olika temperaturer och med olika tillsatser så som mölk, rosblad, kaffe och öl. En av de mer roliga polerna var den med små fiskar som åt av ens hud vilket skulle vara bra för huden. Men det kittlade så förbaskat så det var svårt att ligga still. I Sanya beslöt också vi följa skåningarnas exempel gällande att köpa  så kallade stänkare (Beck uttryck) i form av wiskey eller det inhemska kinesiska risbrännvinet som finns i många olika varianter, priser och kvalité. Skåningarna var dock betydligt mer på hugget och skulle in i varje spritbutik för att jämföra priser, och spritbutiker finns det många. Fickpluntan följde ibland med på våra utflykter, är det semester så är det.

God afton kära läsare

 

I morgon bär det av ner till Beijing för att där dagen därpå träffa mina föräldrar. Låt oss hoppas att luften i stan bara är 20 gånger värre än det rekomenderade än 46 gånger som det var för några dagar sedan. Annars kan det bli svårt att andas. I övrigt har jag inlätt mitt lov med en sedvanlig ledighetsförkylning och som en följd av detta ett oerhört slappande men många filmer avverkade och långa sovmornar. Innan förkylningen slog till han jag iallafall averka ett av de många gympass som var planerade under lovet och för ett par dagar sedan tränade jag i byggnaden genom att gå upp 3grr för trapporna på vår 12 våningsbyggnad. Så helt oföretagsam är jag inte. 

 

Nu är det väldigt tomt i byggnaden, de flästa har lämnat så också samtliga av mina grannar men jag kan med viss glädje meddela att vi också fått tillökning i korridoren då tysken nu bytts ut mot en till Korean så det har blivit lite liv igen, han verkar dessutom ordningssam så det bådar gott och han tillförde en micro till vårt kök. :)

 

Jag har hunnit avverka ett biobesök med Jackie Chan som huvudrollsinnehavare. En film som innehöll både kinesiska, engelska och lite franska. Med engelsk/kinesisk subtitle. Det är intressant att se ett omvänt perspektiv i en kinesisk film jämfört med hollywood. Skurkarna var européer och hjältarna kineser med undantag för en fransyska och hon framställdes som en fjollig överklassdam som packade med sig en resväcka full med smink när de skulle ut på äventyr i jungeln. Filmen handlade om hur de skulle försöka få tillbaka några av de värdefulla föremål som européerna stal från sommarpalatset under opiumkrigen jag mins dessverre ej filmens namn.

 

Jag har också hunnit införskaffa lite kläder i form av byxor på HM samt en kostym som jag låtit sy upp och en traditionell kinesisk jacka. På samma gång så fixade de ärmarna på kavajen jag bar på julfesten så att de nu är lagom långa. Ni ser de nya skapelserna här nedan dock ej kavajen.

 

 

 

你好！

 

En termin är till ända, 5 tentamen avslutade och sakta men säkert sprider sig ett lugn över universitetet. En efter en lämnar kineserna och utbytesstudenterna för att resa hem eller ut på äventyr. Min egen korridor har redan reducerats med 50% av sina invånare, Tysken är borta, han åkte söder ut till Laos för att sedan studera vidare i södra Kina. Koreanen åkte precis hemmåt likt Kina är det kinesiska nyåret något som firas med buller och bång med nära och kära även i Korea. Han kommer dock tillbaka men om det blir den här korridoren är i skrivandets stund oklart. Japanens planer känner jag dock inte till. Lika så är det med klasskamraterna än del av dem ser jag kanske inte igen medan andra återvänder. Tack och lov är några kvar här så helt ensam ska jag inte behöva vara tills dess att jag själv beger mig i väg på äventyr den 17 januari. Vi hade en liten avslutningslunch med flera av vännerna i fredags vilket var trevligt.

 

Hur gick det då med tentorna kan man undra, ska jag vara ärlig så undrar jag också, men det är min tro att dessa har gott tillräckligt bra. Uttalstentamen vet jag att jag klarat även om jag skulle ha underkänt mig själv om jag hade varit lärare i ämnet. Kulturtentamen vet jag att jag hade klassens bästa resultat på. Men de övriga dvs. huvudkinesiskan (gramatik och tecken) lyssningstentamen och kaligrafin vet jag ej. Jag måste dock erkänna att jag även denna gång hade viss hjälp från min extra lärare i kinesiska. En förhandstitt på de olika examina gör naturligtvis att jag inte behöver lägga så mycket tid på att översätta den egentliga tentamen på plats. Det gör också att de delar jag måste plugga på reduceras. Men till mitt försvar får jag väll då säga att jag sannorlikt lär mig mer när mängden jag måste plugga på är reducerad än om jag inte hade haft detta då är risken stor att jag skulle gett vika för den tunga bördan och inte lärt mig något. Men visst känns det lite absurt när man i sällskap med sin extralärare tar sig in på administrationens kontor dagarn innan tentamen då våningen är tömd, mörk och låst för att plocka fram tentamen ur datorerna, den ene letar i datorn medan den andre håller vakt, ändast ljudet av den stora klockan i korridorens tickande bryter tystnaden, spänningen stiger tick tack tick tack. En nödplan är redan utarbetad om vi skulle bli upptäckta, läraren letar och letar men ingen lyssningstenta går att finna, vi får ge upp med oförättat ärende. Nästa dag är kontoret öppet, min extralärare är på plats igen och ger sken av att vara där för att tala med kollegerna, lyssningsläraren kommer in med tentamen i hand. Innan hon lämnar måste hon spela upp den cd för kontorets personal som utgör underlaget för tentamen. Min extralärare lyssnar och antecknar samtidigt som hon talar med en elev allt för att det inte ska märkas sedan avlägsnar hon sig för att delge oss informationen.

 

Det är intressant att föra eller lyssna till diskussioner med/från personer med olika bakgrund från olika länder. Då vi har våra extra lektioner brukar Nigerianskan och vår kinesiska lärare komma in på ämnen som rör manligt och kvinnligt samt relationer. Man får höra klassiska uttalanden som att alla kvinnor gillar rosa och diamanter samt att laga mat medan männen älskar fotboll, blått och häftiga bilar. Vår lärare är i synnerhet pigg på dessa uttalanden. Det här är bra för tjejer och det här gillar tjejer oavsett om det rör sig om ett mobilfodral eller en tesort. Den genusmedvetne svensken försöker lite fint problematisera uttalandena genom att säga att jag inte alltid känner igen mig i deras uttalande men jag blir snabbt överkörd. Ofta låter jag liknande saker gå mig förbi men det är inte alltid så lätt, det liksom rycker i tungan och jag bara måste säga något även om det kan leda till dålig stämmning. dessutom säger de emot sig själva då nigerianskan efter en stunds resonerande kom fram till att hon likt sin man också gillar fotboll tillskillnad från mig med vissa undantag. Hetsk blev dock diskussionen på ämnet vänsterhänthet. Då vi först haft en mer humoristisk och lättsam diskussion så ändrades denna snabbt när nigerianskan som svar på en fråga från vår lärare sa att om något av mina barn blev vänsterhänta så skulle jag göra allt som står i min makt för att ändra på det för det är fel....då snäste Patrik tillbaka vad är det för fel med det bara för att högerhänta utgör majoriteten måste då resterade tvingas in i deras ordning. Ett mönster som ju tyvärr finns på flera områden. Jag såg uttalandet som märkligt med tanke på att de innan talats om att vänsterhänta är mer kreativa och använder hela hjärnan osv. Diskussionen dog tyvärr ut där då läraren bröt in och bytte ämne. Hoppas att jag kanske väckte en tanke men grupptrycket från den egna kulturen är stark så hon kommer sanorlikt att stå fast vid sitt uttalande.  

 

Jul och nyår har vi haft och dessa har firats efter bästa förmåga. Den 23 dec. tog jag mig till den kyrka jag berättat om tidigare för att delta i deras julfest. Det var full fart med musik och sång samt lite julspel. Vi hade alla med oss en present som vi sedan la på ett bord och dessa delades sedan slumpvis ut så själv fick jag gå hem med en tekanna. Julmaten bestod av en koreansk ris kaka eller hur man nu ska beskriva den men god var den ialla fall, påminnde om en blandning mellan tjockpankaka och fattigariddare. Den 24 dec. hade jag och tysken förberett egengjord glögg och bränta mandlar samt dekorerat vardagsrummet med ljus och diverse annat samt julmusik. Så bjöd vi in grannar och några andra vänner som  kom och firade med oss en stund. Några av dessa följde oss sedan till en italiensk restaurang i staden som också den spelade julmusik, sedan åt vi gott även om maten inte var särskillt julig. 25 dec. Vanlig skoldag, ingen julstämning alls för mig. 26 dec. universitetets stora jul/nyårsfest. Vi begav oss i väg till ett närliggande 5 stjärningt hotell där vi tog plats vid ett bord i en stor sal med scen i ena änden. Sedan stod olika personer från varje klass för underhållningen som var av varierande kvalitet. Några från vår klass bidrog men dock inte jag. Maten serverades i buffeform med läckerheter och mindre läckra alternativ som man kunde plocka åt sig så mycket man ville av. Alltihop var mycket trevligt även om underhållningen var lite för mycket många slutade att lyssna. Inför festen tänkte jag att jag skulle investera i en billig kavaj. Här vill jag lägga ut en varning, tänk inte så med så kort framförhållning som än dag. Jag och nigerianskan begav oss till en inomhusmarknad där man kunde få kläder uppsydda. Det hade jag dock inte tid med just då utan ville ha en färdigsydd. Då vi var lite sent ute beslöt vi oss för dela på oss då hon begav sig till damavdelningen. Det hängde nu alltså på mig att med dålig kinesiska komunicera med butiksbiträdena och hitta det jag sökte efter. Efter en viss ansträngning hittade jag en julröd och billig skjorta men tanken var att också kavajen skulle vara billig. Jag provade lite olika men så började de stänga ner för dagen så innan jag visste ordet av hade jag bestämt mig för en som satt bra över axlarna och någonstans på vägen glömde jag också bort att man förvändades pruta det var jag mot tre luttrade kinesiska butiksbiträden så snart hade jag köpt en aldelless för dyr kavaj dyrare en vad jag hade tänkt (mer säger jag inte) och när jag sedan kom hem upptäckte jag till min förfäran att ärmarna var för korta och att jag inte heller hade kvitto. Så min lärdom är att nästa gång skall jag komma förberedd i sällskap av kineser och med mer tid. Pengarna som denna dag försvann intalar jag nu mig själv att dessa aldrig har existerat bara så att ni vet ;)  

 

Tailänskan syster till tailändaren i mitt klass samt japanen i min korridor under julaftons myset.

Nyåret blev också den en trevlig tillställning. Först verkade det som att vi skulle få svårt att få ihop ett gäng att fira med. Det verkade vara varje land försig, koreanerna skulle fira för sig, mongolerna för sig, cambodjanerna för sig osv. Så vi tänkte att det fick bli europeiska unionen tillsammans men när dagen väl var där hade vi fått ihop ett gäng på 11 grabbar från såväl europa som asien. En sådan brist på damer var jag inte van med men det var en ny upplevelse för mig tror jag i allafall med det stora antalet killar utan en ända tjej. Och ska killar ut och äta då blir det öl race. Vi åt på en fin kinesisk restaurang och där efter bar det av till en koreansk bar som vi besökt förrut så vi firade efter bästa förmåga. 

 

Får jag bjuda på ett litet smakprov av puppor vars fjärlillar redan lämnat, enligt italienaren skulle de smaka som blommor om ni provat på det någon gång men jag håller inte med. Det blev bara en för min del.

 

En överraskning i juletider var att Richard, kinesen som jag sedan flera år lärt känna i Sverige och som är orsaken till att jag studerar i Changhun dök upp i stan. Då han har jullov nu från studierna vid Harward i USA

passade han på. Så en lördag kom han hit för att hjälpa mig plugga och sedan i nostalgisk anda åt vi i skolmatsalen där han själv ätit för 5 år sedan. På kvällen åkte vi hem till hans föräldrar som bjöd på middag. Tvärr kom hans visstelse lite olägligt för mig som var mitt i tentamenstider. Vi han dock ses en gång till då han och hans mor hjälpte mig på banken och jag dem med att hitta en present till Richards 7 årige kusin. Lika roligt det var att träffa honom lika vemodigt är det förståss när vi skiljdes åt man vet aldrig var och när vi ses igen. Möjligen i USA.

 

Då var det då dags för Harbin redogörelsen.

 

Det var på en lördag morgon som resan tog sin start, Vi satte oss på bussen, drog iväg med långsam fart

den jobbiga trafiken sinkade vår buss paktistanien han tog ton för att vårt humör ge shuss. 

Land efter land fick sedan sjunga en sång enligt min mening var resan allt för lång

för såsmåningom kom turen till mig då var det helt omöjligt att slingra sig

Fångad av en stormvind blev mitt val en karriär efter detta kommer knappast på tal

En lunch det blev på en bra restaurang när vi nått provincen Heilongjiang

Där efter vi titta på skulpturer utav snö, kylan var förfärlig så kallt att man kunde dö

Men kallare det var på resans nästa stopp för isfestivalen skulle pröva våran kropp.

Så gick vi till entrén för att lösa vår biljett men att ta sig in vår då inte särskillt lätt,

14,000 busslaster var samtidigt på språng, kön var ju förfan 11 resor lång.

Upplevelsen där inne var en upplevelse minsann men i vimlet utav folk snart nästan varje vänn försvann

Efter kylan blev det hot pot en känd kinesisk rätt och i hotellets mjuka säng jag sedan somna mätt.

Dagen därpå gick vi på stan, åt lite lunch och sedan vid 5 var det så dags att igen åka hem.

 

Här är några bilder från snöskulpturerna. I bild ser vi också min klasskamrat från Nepal samt en av de koreanska bröderna samt en spanjor. Den sista bilden föreställer världens sju underverk med sfnixen till vänster och kinesiska muren till höger mfl.

 

 

Som ni garanterat har gissat så är dessa bilder från isfestivalen. Flera av byggnaderna var sponsrade som exempelvis ölflaskan från Harbin beer på första bilden eller cockacola slottet som ni också ser på första bilden till vänster. Nästa inlägg kommer sannorlikt efter min resa den 17 till Bejing och södra Kina. Tills dess. Ha det fint!

 

Hej och tjohejsan kära läsare.

 

Nu är det synnerligen tid för ett nytt inlägg. Veckorna här har flugit iväg efter mitttermins tentamen. Kanske beror det på att kapitlena i läroböckerna också tycks ha flugit iväg i en hastighet som gör att jag känner att jag är kvar på perongen. Studiemotivationen dalar därför men också pga. att det är jul för i juletider blir det alltid så för mig. Med stor misströstan kan jag konstatera att terminstentan inte är långt borta, å andra sidan är lovet inte långt borta det heller. Men framtiden återkommer jag till om en liten stund, först en tillbakablick. För en tid sedan bestämde jag mig för att det var dags att bjuda tillbaka lite till Richards föräldrar som jag nu av enkelhetskäl tittulerar "mina kinesiska föräldrar" eftersom jag tröttnat på att dra hela historien om varför jag känner dem om det inte är så att någon undrar förståss då kan jag göra det. Jag bokade in dem för en lunch på en restaurang och vi hamnade på en nyinvigd fräsh sådan. Det blev fisk vilket jag sällan äter annars här och när det sedan var dags att betala insisterade jag på att få ta hand om notan oavsett vad den skulle kosta. Jag hade förberett mig på en större sådan med tanke på den fina restaurangen och att fisk normalt sätt inte tillhör de billigaste alternativen på menyn med andra ord en utmärkt möjlighet att få betala tillbaka lite. Men..just då var det supererbjudande vilket innebar 70 % rabbat. Jag fick inte ens använda en hundralapp. Vad som normalt sätt hade uppfattats som en enorm tur och mötts med glädje blev i det här fallet det motsatta så typiskt...men det är ju tanken som räknas eller?

 

Min luftfuktare som jag beställde på nätet har anlänt, nu är det slut på torr luft i det här rummet. Det är så enkelt att beställa på nätet här, man bara bestämmer vad man ska ha från diverse sidor sedan skickar man länkarna till sin kinesiske kamrat som är snäll och lägger beställningen samt betalar den, sedan när den har kommit till hans dörr så förslyttas den utan min ansträngning till mitt rum där jag sedan får betala den aktuella summan direkt i handen. Snabbt, enkelt och effeltivt.

 

Så här i vintertider ligger träningen lite på is men jag har faktiskt varit på gymmet några gånger det är dock så typiskt att man skall drabbas av någon slaggs sträckning med verk från nacken och ner i ärmen när man är frisk i övrigt verken kommer sannorlikt som en konsekvens av dålig ergonomi vid skrivbordet. Som en konsekvens därav har jag investerat i en data mus i hopp om att det aldrig är försent med en förändring.

 

Vädret här är inte så kaotiskt som det jag har läst om att ni har haft. Vi har fortfarande snö och det kom lite mer här om dagen men antagligen är det kallare här. Förra fredagen tvättade jag kläder och i vanlig ordning hängdes de ut på den inglasade balkongen för att torka men den natten gick också temperaturen där under nollan för första gången så kommande morgon fick jag bryta loss klädderna från sina galjar sedan var det bara att försöka torka dem i rummet efter bästa förmåga. Temperaturen utanför balkongen bjöd då på minus 28 grader. Nu är det dock skönare då temperaturen generellt har legat runt minus 15 grader. Mitt i denna kyla gör man sitt bästa för att klara sig men det finns de som har det värre. Nigerianerna i min klass tycker det är tufft och går inte ut mer en nödvändigt ändå bjöd den ena av dem på en överaskning då hon efter vår gemensamma fredags lunch föreslog att vi skulle ta oss en glass på macdonalds när temperaturen låg under  - 20. Så blev det också eftersom hon inte är en kvinna man tjafsar med, rakryggad och bestämd (jag fick dock betala den) så nu har jag ätit min första "kinesiska" glass och det skedde inte under värmeböljan i somras utan nu, så kan det gå.

 

Aokoli och Izu från Nigeria vi sitter här och äter malatang som är som en gryta med nudlar, grönsaker och kött mycket gott. Aokoli och jag har extralektioner tillsammans under en del eftermiddagar.

 

Så här i vintermörkret är det ju mysigt att gå på bio. Efter att ha fått en gratis biobiljett av universitetet gav mig jag och min granne iväg för att titta. Vi sprang på en fin västerlänsk restaurang i närheten av bion där vi beslutade att äta middag en timme innan filmen. På menyn fanns många kötträtter av det slag man kan springa på i europa. Där fanns också pasta vilket jag beslutade mig för då jag anade att kött på en fin restaurang har en tendens att ta tid på sig och tid hade vi inte mycket av, min koreanske granne var dock av en annan åsikt så han beställde in en bit kött. Till skillnad från många restauranger gick det att beställa in vin till maten så det gjorde vi. Min pasta kom efter ett tag och var väll inget att hänga upp i julgrannen direkt om man nu skulle få för sig något sådant. Min grannes kötträtt kom emellertid inte alls och minuterna gick. 10 minuter innan filmen skulle börja dök den då upp och eftersom den var rätt dyr måste den ätas upp. Tack och lov var kötträtten väldigt europeisk då den var mycket liten så det gick att klämma i sig den på 5 minuter slänga fram pengarna till servitören och springa till bion. Det var iallafall ingen som behövde resa sig för oss då vi hade fått de underbara sista utspridda platserna dvs. nr 1 (längst fram första raden till vänster) samt tredje raden längst fram längst till höger. Filmen vi såg var berättelsen om Pi som kommer på svenska biografer snart om jag inte såg fel. Det var en spännade historia och väldigt vackert filmad.

 

I dag har jag deltagit i en fest ordnad av kinesiska förstaårs studenter ur en klass. Vi lagade Dumplings tillsammans i ett klassrum som vi sedan åt. Därefter delades alla upp i fyra lag och sedan tävlade vi mot varandra. De första deltävlingarna gick inte allt för bra för oss och som straff för att komma sist fick vi imitera ett japanskt pojkband samt göra konstiga miner inför resten. Dock vann jag och en Japansk tjej ur mitt lag en tävling där vi med benen fastbundna ivarandra skulle frakta ballonger från ena sidan av klassrummet till den andra på tid. Likt en dans tog vi de andra med häpnad och vann en anteckningsbok och glädjen att se ett annat lag straffas. En mycket trevlig kväll som i vanlig ordning avrundas med ett fotograferande där man känner sig som en fottomodell. När gruppen av folk skringras runt om kring en inser man att nästan alla har hunnit lämna klassrummet. Så är det att vara populär det är slitsamt ibland ;) Mer dumplings blev det också vid ett annat tillfälle när vår huvudlärare tog med klassen ut till dumplingskungen en restaurang som specialiserat sig på dumplings, läraren han dock inte äta själv hon bara beställde vart efter det tog slut. Mycket gott!

 

Här är dumplingstillverkandet i full gång och så var det det här med alla kort som skall tas...smile! vilket kamera ska jag titta in i nu, ops det blev fel.

Till vänster har vi min huvudlärare i kinesiska "Deng" när vi äter dumplings på restaurang.

 

Då har vi då nått julen. För att komma i julstämmning har jag inte legat på latsidan. Genom inköp av datorhögtalare kan nu julmusiken sprida sig i hela rummet och korridoren. En beställning på nätet resulterade i en ljusslinga, en krans där det står marry christmas samt en lite ren, men detta är inte nog min vänsterhänta kreativitet slog till och mynnade ut i diverse pappersdekorationer för att dölja de tråkiga väggarna. Inköp av kanel gör också teet lite mer juligt. Sedan ser jag fram i mot de julgåvor som jag vet är på väg från moderlandet. Gävlebocken på livesändning har bidragit till ha få kontakt med julstämmningen därhemma efterosm det nästan inte finns några juldekorationer här. Så en stor sorg utlystes efter branden ett slag mot julefriden. Det fick kompenseras genom ledladdning av några julfilmer. Jag har också avklarat ett kyrkobesök så som traditionen bjuder så här kring jul. Nigerianerna och min koreanske granne går till samma kyrka så jag bestämde mig förra söndagen för att hänga på. Det var väldigt många afrikaner i kyrkan så det bjöds på mycket sång och dans samt med uppmaningar om att delta i dansandet och inte sitta still ty den stillasittande hän ger sig inte åt gud enligt den predikande mannen som inte var pastor. Nog var det allt lite svårt att hänga med i en del av texterna som kunde vara på okänt afrikanskt språk. Men det var en rolig erfarenhet så jag gör nog ett återbesök runt jul. Exempelvis på deras årliga julfest den 23 dec. En av pastorerna var Nyazeeländare samt hans fru så jag och frugan hade ett givande samtal om exempelvis Nya zeland. Den 26 dec. går universitetets årliga julfest för utbytesstudenter av stapeln på ett hotell i närheten, då blir det mat, underhållning och dans så det ska bli intressant. Den 24 dec har jag examination i kaligrafi (tack för den) men vi kommer att fira under kvällen kanske på en tysk pub för att få lite värsterlänsk känsla men det är inte hundra procent bestämt. Jag tror också att det händer något här i byggnaden den 25 men det återstår att se. Min sillburk som jag köpte på Ikea i Shenyang har till min fasa gott ur datum och det med flera månader, den var uppenbarligen redan gammal när jag köpten den så nu är det med viss tvekan jag funderar på att bjuda andra på denna svenska specialitet men jag kan ju alltid döpa om den till surströmming.

 

Slutligen kan jag berätta att jag anmält mig till en resa som universitetet anordnar i början av januari dvs. till staden Harbin och den världskända isfestivalen det ska bli kul och kallt, de som varit där säger att det var väldigt häftig men de vill inte tillbaka för att det var så kallt så vi får se vad jag har att se fram emot. Sedan är också resan som jag och mina föräldrar ska göra under delar av lovet från mitten av januari in i februari bokad och klar då åker vi till Bejing samt söder ut ner till sockertoppsbergen och därefter ner till Hainan för sol och bad och slutligen upp till Bejing igen och kylan. Utöver den blir det nog hårda studier under lovet misstänker jag.

 

Ha en bra andra advent och en God Jul samt ett gott nytt år men jag misstänker att ett nytt inlägg kommer att skrivas innan nyåret men man vet aldrig.

 

Mvh. Patrik

 

 

 

 

Här kommer ett kort men ack så viktigt inlägg för den som är inresserad att skicka något. Dvs. min kinesiska adress.

 

 中国 (land) 吉林省 (province) 长春市 (stad)

 

南关区人民大街5268号 (gata med nr)

 

东北师范大学 (universitet)

 

师训大楼606-4房间 (byggnad och rum)，

 

130024 (post nr) 

 

名字》帕特里克 (mitt namn)，

 

小灵通》18686696853 (mitt tel nr). 

 

Om ni efter detta fortfarande vill skicka något så skriv det i den angivna ordningen dvs. tvärtimot vad vi är vana vid. Lycka till med att skriva tecknen. Var noga då ni skriver för annars kan det bli fel. Om ni vill kan ni maila en bild på den skrivna adressen så kan jag kontrollera att det ser rätt ut. [email protected] alt facebook. För att underlätta för svenska posten bör man också skriva kina i västerlänsk skrift i anslutning till den kinesiska samt möjligen mitt namn.

 

Om ni skickar brev så meddela mig detta eftersom brevet kommer att komma till receptionen i min byggnad och där kommer den att förbli om jag inte aktivt kollar, vilket jag först kommer att göra om ni informerat mig.Skickar ni paket kommer posten att skicka mig ett meddelande om att det ankommit. Mitt angivna telefon nr kan inte användas för att ringa mig på från Sverige för då måste ni lägga till några siffror dvs. +86 431 18686696853.

 

Lycka till!

 

Godagens kära läsare.

 

Nu var det ett tag sedan det kom en uppgradering här. Men jag skulle vilja påstå att jag nu gott in i gråa vardagen då allt nytt blivit normalt och varje dag går sin gilla gång...nästan. 

För att ta vid där jag slutade har vi nu värme och det fullt tillräckligt, det är snarare kylan det har varit brist på även om det snöat en hel del de sista dagarna. Temperaturen ligger runt -2. Kom precis tillbaka från matsalen och kände den där perfekta vinterkylan som inte är för kall och lite lätt fuktig. En viss julkänsla inföll sig kanske också vid åsynen av de granar i perfekt julgranshöjd som är planterade på området. Vad som händer till jul har vi bara småpratat om så det får jag återkomma till senare. Dock ligger det en viss terminstentamen strax efter jul, inte för att jag bryr mig men, a a ah aH AH AH! AAAH!!! Så det finns ju en möjlighet att den påverkar julplanerna. Julen är ingen högtid här och följdaktligen ingen ledighet.

 

Så vad har hänt iövrigt, en av de stora händelserna är att jag har klippt håret. Låter inte som en särskillt big deal och rent ekonomiskt var det inte det heller. Dock var det den störasta hårsalong jag någonsin har klippt håret på. Vid entrén står en värdinna och frågar om vi (jag och en kinesisk kamrat som fick agera tolk)  hade bokat tid vilket vi inte hade. Sedan fick vi gå in i ett litet rum för att titta på bilder i datorer i syfte att få en idé om hur jag skulle klippa mig. När detta var klart var det dags att välja frissör från en tavla med olika priskategorier. Jag tog en på den näst billigaste raden som snart var i gång med att planera min frisyr då jag också ville slinga håret. Sedan blev det in i tvättrummet där en annan kvinna tvättade håret. Sedan ut igen för att få håret klippt av den manliga frissören, därefter bar det upp en våning där en kvinna skötte hårfärgningen och tvättningen. Under både klippning och färgning dök frissören alternativt färgerskan upp i bland för att disskutera utförandet, också andra kolleger stannade till och kommenterade. Efter färgningen bar det av ner igen för slutfinichen och så slutligen betalningen. Hela kalaset med klippning, färgning, tvättning samt inköp av en burk vax och en hårspray landade på 320kr. Min Sydkoreanske grannes reaktion på det blev en smärre hjärtattack, så dyrt hade han aldrig klippt sig för. 20kr ansåg han var normalt. Det kanske bara är jag, men själv skulle jag nog betrakta det som väldigt billigt. 

 

Senaste veckan har vi haft mittermins tentamen. Det innebar fyra separata tentor under fyra separata dagar. Tro dock inte att vi fick någon schema fri tid att plugga till dessa. Nej allt fortsatte nästan som vanligt. 15 kapitel i en bok, 10 i en annan och 11 i en tredje samt några powerpoints. Kul..jätte KUL. Hur gick det då kan man undra, inte riktigt som förväntat i allafall inte utifrån lärarnas förväntningar. Min extralärare som jag läser extrakinesiska med insåg snabbt att jag och en klasskammrat inte skulle lyckas eller iallafall inte hinna lyckas då vi är för långsamma om vi inte fick hjälp. Så varför inte läsa igenom tentamensfrågorna i förtid...i hemlighet...toppen! Resultatet blev därefter dvs. bra samt mycket bra på de två tentor jag ännu fått resultatet på. Veckan efter tentamen tar vi ny fart med siktet inställt på terminstentamen men villken fart sen. 25 nya ord i går och 23 nya idag, vad hände med två kapitel i veckan? Som redan det är för snabbt för mig, ska vi göra ett om dagen nu är det tänkt..man kan bara skratta åt det.

 

På nöjesfronten har jag hunnit med några restaurangbesök, ett var på ett traditionellt maoistiskt inspirerat ställe där personalen gick runt i gröna uniformer med en hatt och den röda stjärnan fäst i pannan. Ett annat var på en koreansk restaurang där vi satt på golvet vid låga bord och grillade kött på grillar nedsänkta i bordet. Även en japansk restaurang samt en pizzeria har jag testat på. Mycket god mat på samtliga ställen.

Hej kära läsare. Här kommer ett kortare inlägg om det senaste händelserna.

 

Det senaste tiden har präglats av en seg förkylning som vägrar ge med sig och därtill diverse hudproblem som flera av er redan känner till från facebook. Efter några nya inköpta krämer tycks det som att det blir bättre även om det allt som ofta känns som att jag har sprutat i botox i ansiktet eftersom det är väldigt trögrörligt när det är tort. (Vill dock påpeka att jag inte har någon egen erfarenhet av botox och därför är jämförelsen bara hypotetisk:)

 

Slut på det tråkiga och nu över till skolan. Mittterminstentan närmar sig och jag fasar för hur den skall gå. Fick så sent som i dag en tillsägelse om att jag och ett par till måste försöka prata mer vilket inte är så lätt när man inte kan få ihop till en hel mening utan att sakna kunskap om vesäntliga ord, men jag får väll prata på för sakens skull, brukar ju vara en av mina paradgrenar annars vilket gör att jag i det här fallet känner mig en aning handikappad. (Det var en lång mening) För att komma tillrätta med språkstudierna har jag senaste veckan och helgen skall tilläggas tagit några privatlektioner tillsammans med en klasskamrat och en lärare. Detta för 50kr per 2h lektion. Men vad gör man inte för att hålla näsan över ytan. Det känns i allfall bra då jag i den lilla gruppen känner mig bekväm att ta mer plats. Det är när man repeterar så som vi gör som man upptäcker att man faktiskt har lärt sig något. Problemet är bara att man glömmer bort det när man befinner sig i klassrummet.

 

Låt oss nu gå över till sporten...grattis Sverige för upphämtningen från 0-4...där var den slut. Pga. förskylning har det inte blivit mycket av den varan. Vi utbytesstudenter drabbade dock samman i dragkamp förra veckan men det gick tyvärr inte så bra för vår klass, dock gick det desto bättre för min granne vilket han inte var sen med att påpeka.

 

På nöjesfronten var jag förra veckan ute med några klasskamrater och kineser för att äta mat, konversera och ha roligt både på fredagen och söndagen. Det blev buffe med ett aldrig sinande bord av läckerheter med undantag för efterätten som tog slut lagom till jag skulle äta. Kanske inte helt fel ändå med tanke på nyttoacpekten. På lördagen var jag ute med en kinesisk vänn och shoppade kläder. Hade turen att hitta en fantastisk herrkläders butik som den aktuella dagen hade rea. Det mynade ut i en jacka och två tröjor. Det gjorde min dag. Den här fredagen blev jag inbjuden att delta i china corner som några kineser dragit igång. Det innebar att utbytesstudenter och kineser bjöds in för att umgås, prata och leka vilket var mycket trevligt. Än en gång fick kineser möjligheten att med stor förtjusning konstatera att jag är vänsterhänt och berätta för mig hur smart och kreativ jag följdaktligen måste vara. Kvällen avslutades med ett restaurangbesök tillsammans med en kinesisk vänn. 

 

Jag vill här passa på att utropa min barnsliga glädje över att första snön anlänt och i skrivandets stund snöar det fortfarande. Dock har elementen ännu inte blivit påslagana så det är kallt. Det är vid sådana här tillfällen man starkt kan glädjas över att ha tillgång till en elektrisk filt som värmer upp sängen innan man skall gå och sova. Min glädje över snön delades dock inte av de flästa av mina klasskamrater med undantag för Tailändarn som glatt visade upp sin nyinköpta pälsmössa. 

 

 

Här har vi den. Utsikten från min balkong. I vänsta hörnet ser vi en bit av stora vägen framför mitt hus och bortom den djurparken. Tyvärr är bilden lite oskarp eftersom det snöar.

Slutligen tar vi en liten titt på vad jag ägnar mig åt på kaligrafilektionerna. (Jag vill här bara tydliggöra att det inte är några slutprodukter vi ser utan endast ett utkast av den hårda vägen dit).

 

 

Detta var allt för den här gången. Väl mött och ha det gött!